Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regementsläkarne kunde icke göra
någonting för botandet af sjukdomen,
hvilken slutligen kurerades af
spignet-rot*), som de erhöllo af indianerna,
först efter det fyratio män hade blifvit
dödens offer.
Sjukdomen förorsakades utan tvifvel
af osund föda, isynnerhet fläsk, hvilket
förstördes af skurkaktiga kontraktörer
och deras agenter, hvilka tappade
saltlaken ur tunnorna vid afsändningen från
St. Louis för att göra dem lättare att
frakta, och sedan åter påfylde dem med
vsttcn före aflemnandet vid fästet.
Soldaterna voro nödsakade att förtära
denna skadliga föda under en längre tid,
innan bedrägeriet upptäcktes.
Skilda hundratals mil från all
civilisation och utestängda från alla
kommunikationer hade soldaterna många
svårigheter att uthärda.
Den gamla fästningen har aldrig varit
scenen för någon drabbning mellan de
hvita och indianerna, men deremot fingo
soldaterna bevittna många blodiga
strider bland de sins emellan fiendtliga
Sioux- och Chippewa-indianer, som om
nätterna ströfvade omkring och
upp-fylde luften med sina förskräckliga
krigstjut.
Följande är en intressant skildring
från Fort Snellings första dagar, som
lär vara skrifven af Wm. J. Snelling,
en son till öfversten och dåvarande
kommendanten, hvilkens namn
fästningen ännu i dag bär. Berättelsen
förekom första gången omkring 1830 i en
af Österns förnämsta tidsskrifter under
rubrik “Running the Gauntlet.”**) Mrs.
*) Aralia racemosa.
**) Gauntlet betyder egentligen stridshandske,
men skall också eget nog, kunna öfversåttas med
gatlopp. Med gatlopp menades ett straff som
fordom var brukligt inom krigshärar och tillgick
sålunda: Soldaterna uppstftlda på två led med
ansigtena vinda mot hvarandra, hvar och en
beväpnad med ett spO. I den gata ePer gång. som
bildades mellan leden, skulle brottslingen springa
så fort att ej de uppstälda so’daterna hunno slå
till den springande; och år det troligen med
anledning deraf som författaren kallat det "springa
gatlopp.”
Van Cleve, sedermera bosatt i
Minne-apolis, var äfven ett ögonvittne till
händelserna och har derom likaledes
skrif-vit en berättelse.
För att bättre kunna förstå dessa
tilldragelser borde kanske upplysas om att
så långt tillbaka man minnas kan, hade
mellan Sioux- och Chippewa-indianerna
rådt ett dödligt hat och en ständig fejd;
att det land, å hvilket fästningen var
anlagd, var köpt af Siouxs och att
med-lemmarne af denna stam för det mesta
uppehöllo sig vid och omkring fästet,
hvadan de nästan ansågo ett besök af
deras dödsfiender Chippewas till stället
för en sorts intrång å deras land och
rättigheter.
Sommaren 1826 kom ett litet sällskap
Chippewas till Fort Snelling under
förevändning att ha affärer med deras
“fader,” agenten, men egentligen för att
tigga ammunition, kläder och framför
allt brännvin. Beväpnade Siouxs
samlades snart kring platsen och visade
tydligen sitt missnöje med främlingarnes
visit. Det oaktadt vågade sig två af
Chippewamännen att göra ett besök å
American Fur Companys handelsplats,
som var belägen ett par mil från
fästningen. Medan de voro der, erforo de
att fara hotade dem från deras fiender,
Siouxs, hvarföre de anmodade två hvita
män att följa dem tillbaka. Under
vägen, då de passerade en liten
skogsdunge, framrusade tre Siouxs och
aflos-sade sina gevär mot den först gående
Chippewa, hvarefter de genast flydde.
Gevären måste ha varit dubbelt laddade,
ty mannens hufvud bokstafligen blåstes
bort från hans skuldror, och de hvite
följeslagarne öfverstänktes med blod
och hjerna. De andra nådde fästet i
säkerhet. Indianen begrafdes på
platsen, och på hans graf upprestes en påle,
hvilken allt sedan kallades
“mördarepålen.” Mördarne skröto sedan ej så litet
öfver sin bragd, och deras stam tyckte
att de tillfogat dödsfienden ett stort
nederlag. Det sades att Toopunkah Zege
och de två andra mördarne, hade hvar
för sig förvärfvat rättighet att bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
