- Project Runeberg -  Minneapolisminnen : Kulturhistorisk axplockning från qvarnstaden vid Mississippi /
54

(1899) [MARC] Author: Alfred Söderström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De voro båda mycket anspråkslösa
företag i jemförelse med nutidens
utställningar; men för den tiden och den
generationen ansågos de likväl som
“grand and glorious successes.”

Hennepin County Fairs hafva länge
sedan upphört, under det att State Fair
nu afhålles årligen första veckan i
September vid Hamline, midt emellan
Minneapolis och St. Paul.

Minnesota Agricultural and
Mechanical Association organiserades år 1877
med Wm. S. King som president och
Charles H. Clarke som sekreterare.
Denna organisation höll ‘Fair” hvarje
år i Minneapolis ända till 1882. Den
framgång denna organisation rönte kan
med skäl tillskrifvas Col. King eller
“Old Thaumaturgis” (den gamle
undergöraren), som man på skämt vanligen
titulerade honom. Han var också på sin
tid en verklig Barnum. Aldrig i
Minneapolis’ historia, vare sig förr eller
senare, har det varit så många främlingar
närvarande på en gång här i staden för
att bevittna liknande tillställningar.
Säsongen 1880 var glansperioden af dess
tillvaro. Den tjugo mil långa
kapplöp-ningstäflan till häst mellan Bell Cook
från California och Emma Jewett
(svenska) från Litchfield, Minrv., var en
af attraktionskrafterna; äfvenså den
journalistiska ballongfärden gaf
anledning till allmänt samtal både när och
fjerran i två månaders tid före
utställningen.

Det var tillkännagifvet att ballongen,
i händelse af god vind, skulle göra en
tur till Boston eller New York.
Representanter från åtskilliga af Österns och
Vesterns tidningar voro passagerare,
och på den bestämda dagen seglade
ballongen bort. Men, ack! om några
timmar nedsteg den sju mil från
utställ-ningsplatsen i Knapheides kohage i
Ramsey county, hvarest den qvarblef för
fem dagar, då gasen försvann, och
detsamma gjorde journalisterna.

* • *

Vi vilja här återgifva några få karak-

teristiska drag ur lifvet vid en af
stadens jernvägsstationer.

Klimatförhållanden samt mångfalden
af de alster, som Minnesotas rika jord
frambringar, hafva lockat Nordens
söner och döttrar att framför någon annan
stat välja Minnesota till sitt nya hem.
Angående dessa pilgrimers landstigning
i Amerika yttrar sig derföre Philip L.
Baker på följande komiska sätt:

“When the sound of creaking cordage
Ceases and the gangway’s down,

O’er it troop the folks from Sweden
To a land to them unknown.

Ask what place they want to go to:
‘Vanta—gota—Minne—sota!’

“Smiling girls with yellow hair,

Dash of red In either cheek.

Blue-eyed, plump and very fair.
Scarlet-lipped, expression meek—

Lord! Since Sweden’s sent her quota,

I ‘vanta—gota—Minne—sota!’ ”

Minneapolis är statens ingångsport.
Alla skola in genom densamma,
antingen de ämna att stanna i staden eller
begifva sig vidare.

I Union Depot hade man förr i tiden
bästa tillfället att kunna göra sig ett
begrepp om emigrationsströmmens ebb
och flod.

Hvad lif och rörelse rådde icke förr å
denna plats. Midt i den alldagliga
folkströmmen märktes emigrationens
mäg-tiga pulsåder, den stora tillströmningen
af Skandinaviens ädla söner och döttrar.
Hvilken tafla af sorg och glädje kunde
man icke här skåda i ett enda
ögonblick, hvar gång man gjorde en “titt in”
i det smutsiga och dystra rum, som i
Union Depot var afsedt för
emigranternas bruk. Nordvesterns skandinaviska
befolkning ökades en tid betydligt
hvarje dag efter morgontågens ankomst å
Soo- och Burlington-jernvägarne.

De sågo i allmänhet ganska belåtna
och frodiga ut, dessa emigranter, som
anlände i sina varma, grofva kläder,
tunga läderskor med tjocka sulor,
hem-väfda sjalar och hattar i alla möjliga
fasoner. Det var detta kärnfriska folk,
som kom för att öka värdet af vår unga
och blomstrande stat, eller någon af
dess ännu yngre grannstater.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/saminneapo/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free