- Project Runeberg -  Minneapolisminnen : Kulturhistorisk axplockning från qvarnstaden vid Mississippi /
56

(1899) [MARC] Author: Alfred Söderström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han sände henne penningar jemte
instruktion att köpa biljett från
Stockholm direkt till Casselton, North
Dakota. Först ett år derefter, sedan
hennes föräldrar dött, blef Christina
Iverson färdig att resa. Hon köpte biljett
och anlände ordentligt till Minneapolis.
Vid denna tid förstod hon ej ett ord
engelska, hvadan den omständigheten,
att på hennes biljett stod “Minneapolis
till Fargo” i stället för till Casselton,
icke det ringaste bekymrade henne.

Christina visade sin biljett för
sta-tionsagenten vid Union Depot, hvilken,
i öfverensstämmelse med biljettens
föreskrift, förde henne ombord på
Fargo-tåget, och hade han naturligtvis dermed
gjort sin skyldighet.

Flickan lemnade tåget i Fargo, der
hon upptäckte att hon hade förlorat ett
paket med alla brefven ifrån sin
broder, i hvilka funnos den enda utvägen
att finna hans vistelseort. Hon märkte
likväl icke på en lång tid, att hon var i
en orätt stad. Hon frågade ständigt
efter brodern, som hon hade kommit
för att möta, men ingen syntes känna
honom. Namnet på orten, hvarifrån
han hade skrifvit, kunde hon icke
komma ihåg, och resultatet blef, att hon efter
en lång resa befann sig strandsatt på
främmande ort, tusentals mil från
hemmet, med endast några få dollars i sin
ficka.

Den unga qvinnan var förståndig nog
att under dessa omständigheter taga
tjenst hos en svensk farmare vid namn
Hanson, nära Fargo. Annonser insattes
i de flesta tidningar i North Dakota i
afsigt att finna den eftersökte brodern,
men’ de lyckades icke falla under hans
ögon.

Mr. Iverson anlände till Minneapolis
för att möta sin syster dagen efter hon
hade afrest till Fargo. Några pålitliga
underrättelser om henne kunde han icke
erhålla, ty så många flickor,
motsvarande beskrifningen på hans syster, hade
passerat genom stationen samma vecka.
Han väntade flera dagar, men slutligen
antog han att systern måste ha anländt

före honom. Han återvände derföre till
Casselton, men fann derst.ädes inga
nyheter angående henne, hvadan han skref
till slägtingar på andra sidan hafvet,
underrättande dem om förhållandet.
Miss Iverson skref också till sina
vänner, hvilka följaktligen sände henne de
åstundade underrättelserna angående
broderns vistelseort, men orefven som
hon skref till honom blefvo återsända,
ty han hade redan lemnat platsen på
grund af dåliga affärskonjunkturer.

En lång tid förflöt och efter att hafva
uppgifvit allt hopp om att finna sin
broder, John, lemnade hon Dakota och
reste till Minneapolis, der hon tog tjenst
ho? en svensk familj, A. J. Österholm.

En vacker morgon kom hon af en
händelse att gå in i Union Depot. Hon
såg då en skäggig, bredaxlad ung man,
som fäste hennes synnerliga
uppmärksamhet. Efter att noga hafva tittat på
honom, blef hon snart öfvertygad om
att hon hade funnit sin broder, som hon
förgäfves s< kt under det förflutna året.
Hon tilltalade honom och
ögonblickligen igenkände John sin systers röst.
Det sista man såg af det lyckliga paret,
var då de gingo upp Nicollet avenue,
förklarande för hvaiandra huru allting
hade inträffat.

På förfrågan om liknande händelser
ofta inträffa vid Union Depot, svarade
dervarande emigrationsagenten, John R.
Groetbum, att många af emigranterna
till Dakota hade felaktiga biljetter och
skulle aldrig kunna uppnå sin
bestämmelseort om det icke vore för
stations-agenternas vaksamhet.

Bland unga resande, som på ensam
hand företagit den långa resan från
Europa till Minneapolis, må nämnas en
liten fyraårig pys, Julius E. Olsen, som
i Augusti 1895 ensam tillryggalagt den

4,500 mil långa vägen från Köpenhamn.
Han kom som fraktgods och på
adresslappen stod: "Frakt betald, befordras
till doktor Carl Essen, 312 Eiglith Street
south, Minneapolis, Minn., U. S. A.”

Den lille resenären var den yngste
passagerare, som anländt ensam hit till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/saminneapo/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free