Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett litet envånings träruckel (No. 414
Washington avenue north) på hvars
tak-kant den stora stöfveln intill helt
nyligen tronade och “stumt tilltalade”
den förbivandrande på latin. Man skulle
vara frestad tro, att den lämpligaste
inskription å en skomakareskylt vore:
“Ne sutor ultra crepidam”
(“Skomakare, blif vid din läst!”). Men denna
inskription finnes ej å den åsyftade
stöfveln. Det står i stället: “Salus populi
suprema lex esto” (“Folkets välfärd
skall vara den högsta lagen”).
Derun-der läses: “Shoe shop by Joe!” och å
andra sidan: “The World has made
Itself. Shoemaker Joe A. G—.”
Låtom oss begifva oss in för att få
återupplifva gamla minnen och samtala
på de gamle romarnes språk med den
store latinaren och skomakaren. Den
yttre skrubben — det står också på
markisen utanför: “Shoemaker, Barber
& Co.” — är en rakstuga; skrubben No.
2 är skomakareverkstaden och skrubben
No. 3 är köket. Med spannremmen
kring knäet och blötbaljan bredvid sig
tronar der bland beck och lästar den
märklige mannen, hvilken i likhet med
den verldsberyktade filosofen Böhme,
som också var skomakare, utan tvifvel
är en ovanligt intelligent person.
Mycket artigt mottager han de
besökande. Hans stora, klara ögon skåda
undrande och spörjande hvad man
möjligtvis kan hafva för ärende.
“Talar ni tyska?”
“Ja vvohl!” Den lille skomakaren
talade nog tyska. Men den var betydligt
bruten, så att man väl märkte hans
polska härkomst.
“Talar ni latin också?”
“Nein, meine Herren! Största delen
af det latin, jag kunnat, har nu fallit mig
ur minnet.”
Joseph A. Gluba (det lär ha funnits
ett “von” framför namnet fast
adelsmärket bortkastats i detta jemlikhetens
land) är född 1 Sarbinowa vid Znin nära
Bromberg i Polen. Han har varit här i
tjugo års tid, och hans lilla affär föder
godt sin man.
“Vet ni om att Polen och Sverige en
gång voro förenade?”
“Ja, under Sigismund, Johan 111 :s
son, ja; det vet jag nog.’£
Ja, allting tyckes den lille
skomakaren med det intelligenta ansigtet ha
reda på.
• När vi aflägsna oss och trycka hans
hand, tackande för godt sällskap, säger
han alltid på god svenska:
“Adjö, adjö, mina herrar! Titta in
när ni tittar ut!”
“Hvad för slag? Kan ni svenska
också?”
“Ja, ser ni, jag har mycket umgåtts
med svenskar, och polacker ha, såsom
ni vet, mycket lätt för att lära sig
språk.”
* • *
Det gamla ordspråket säger:
“Sanning är underbarare än dikt,” hvilket
tydligen bekräftades i November 1880,
då en sensation af mindre vanlig natur
inträffade. I sex månaders tid vistades
här i staden en yngling, som uppgaf sitt
namn vara Leon A. Belmont och som
påstod sig vara en nära slägting till
bankiren Aug. Belmont i New York.
Han bodde hos en familj Watts, hvars
dotter snart förälskade sig i den vackre
ynglingen, som äfven besvarade hennes
ömma låga och talte med längtan om
den dag, då kyrkans heliga band skulle
göra dem till ett. Vår yngling hade
under samma tid vunnit bekantskap med
en Miss Brackett, som äfven råkade att
bli kär i honom. Att på samma gång
ega, besitta och på ett tillfredsställande
sätt sköta tvenne älskarinnor står ej i
mensklig magt och detta fann vår hjelte
snart till sin stora ledsnad vara rena
sanningen. Svartsjukans mörka demon
bemägtigade sig snart hans
älskarinnors hjertan och de började att lägga
planer för hans förderf. Hotande moln
samlade sig öfver den stackars
lättsinnige ynglingens hufvud. Dessa moln
urladdade sig on vacker dag i form af
en arresteringsorder, kallande
ynglingen att stånda till svars för — löftesbrott
eller försök till månggifte? — Nej, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
