Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några dagar försökte jag på nytt å den
gamla platsen, och blef då af den
hyggliga grannqvinnan underrättad om, att
hon just var hemkommen. Jag gick
genast en trappa upp. Dörren till ett
stort, elegant rum stod öppen på vid
gafvel. Jag steg in och frågade den
unga damen som satt och sydde, om
det var Mrs. -, men hon kände
inga grannar med ett sådant namn. Jag
nämnde då “Swede Pete” och den unga
damen pekade genast på dörren å andra
sidan farstun. Jag måste följaktligen
göra en ny frontändring. Jag
knackade på, steg in och fann att jag ej
längre var på villospår. Derinne var
“Swede Pete,” som vid detta tillfälle
ovanligt nog ej bar några byxor. Jag
uträttade mitt ärende, omtalade att iag
var tidningsman och önskade att få
“in-terviewa” henne. Ett dystert moln
spred sig genast öfver hennes panna
och jag märkte tydligt att sådana herrar
hos henne ej rönte något särdeles godt
mottagande. Bäst är nu att ta’ saken
lugnt, tänkte jag, och på så sätt fick
jag till att börja med reda på, att hon
var född i Helsingland år 1862 (således
34 år gammal) samt att hon anlände till
Amerika 1882. Då jag sedermera
sporde henne, om de romantiska händelser,
som hon genomgått i sitt lif, började
hon brumma på ett högst karlavulet sätt
samt gick in i nästa rum efter sin hatt
och kappa. Under denna korta paus
fick jag tillfälle att titta mig omkring i
rummet. Der fans endast ett tomt bord,
en stol på fyra ben utan ryggstöd samt
en rostig och kall jernspis utan några
kokkärl. Då hon åter inträdde,
upptog jag ämnet på nytt, men hon svarade
endast: “Det skall katten berätta sina
lefnadsöden för att sedan blifva
utskriken öfver hela Sverige, Norge,
Danmark och Amerika. Jag har blifvit
be-skrifven i tidningarne nog förut och
dessutom är min lefnadshistoria så lång,
att den räcker ända från Minneapolis
till New York.” Det var således
ingenting annat att göra än att ombyta
samtalsämne och låta läsaren gå miste om
den intressanta roman, som kunnat fylla
flera sidor af denna bok. På tal om de
hårda tiderna var hon särdeles bitter i
sitt omdöme. “Nu återstår snart intet
annat än att svälta ihjel,” sade hon, “ty
en ‘lassare’ i skogarne får nu arbeta för
$10 mindre per månad, än de förut varit
vana att erhålla.” På allt hennes
reson-nemang märktes det tydligt, att hon var
mera hemmastadd med de manliga
gö-romålen än med de qvinliga. Hon är
kort till växten, groft bygd, har kort,
ljust, stripigt hår och med den “Chewing
Gum” eller tobaksbuss, som vältrades i
hennes venstra kind liknade hon
fullkomligt en äkta Helsinglandspojke.
Hon lär vara lika stark som två vanliga
karlslokar och är väl bevandrad i
pugi-lismens knep. Efter ett kort och
otillfredsställande besök aflägsnade jag mig,
medveten om, att jag träffat en qvinna,
som ej var vid särdeles godt humör.
Att jag ej tog fel häri, fick jag strax
bekräftelse på från ett annat håll, då det
berättades mig, att flickan nyligen gift
sig med en man vid namn John -.
En eftermiddag hade John stuckit näsan
för djupt i glaset, och när han kom hem,
började han träta på sin manhaftiga
hustru, som dervid på det kraftigaste
opponerade sig. Ett slagsmål följde
och Petes ögon voro snart lika blå
som himmelens fäste; men då gjorde
hon plötsligen en “schock” och
lyckades kasta ut mannen på köksgolfvet.
Så snart hon hunnit draga andan till sig
efter kalabaliken, lyfte hon dock upp
sin John, grep honom vid örat, ledde
ut honom på gatan och förde honom
fram till patrullskåpet, der
poliskonstapeln John Olson stod.
“Polisman,” sade hon, “tag den här
göken, kalla hit patrullvagnen och låt’en
få en körtur i den vagn, som jag sjelf
så ofta åkt i!”
Sedan polismannen fått sakens
sammanhang klart för sig, tillkallades också
patrullvagnen, hvari mannen fick åka.
Dagen efteråt uppenbarade hon sig i
polisrätten, tog plats i vittnesstolen och
lagade så, att hennes herre och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
