Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åren försvunno. Upptäckten af den
Nya \erlden åtföljdes af de hvites
in-kräktningar å alla delar af kontinenten.
Rykten om den magiska källen spridde
sig äfven till Spanien och Don Marico,
en kamrat till Ponce de Leon på hans
resor till detta land, lemnade sina
kamrater i Södern och styrde kosan ut
allena för att uppsöka de
helsobrin-gande vattnen.
Den tappre soldaten emottogs med
mycken artighet af Minnetonkans, men
då han frågade efter den fördolda källan,
bemöttes han med tystnad. Hvarken
guld eller mutor af något slag voro till
någon nytta. Don Marico var en allt
för slug smickrare för att visa någon
harm. I synbar glömska af hvad han
sökte, fördref han tiden med jagtnöjen
eller lifligt samtal med den gladlynta
Minnetonka, höfdingens dotter. Hon,
ovan vid den civiliserade verldens
sedvanor, lät snart bedåra sig af den
ståtlige riddaren, hvilkens älskvärda
smicker kunde ha vunnit ett kallare hjerta
än hennes. Hon blef hans hustru och
han emottogs med stora högtidligheter
inom stammen samt visades den plats
der “ungdomlighetens källa” var
fördold.
Några månader gingo lyckligt förbi,
hvarefter Don Marico lemnade den intet
ondt anande Minnetonka,
tillkännagif-vande för henne, att han nu måste fara
till sitt eget land; men att han snart
skulle återvända för att icke mera skiljas
från henne, förrän kallad hädan till de
lyckligas jagtmarker.
Med beklämdt hjerta såg hans
mörklagda hustru honom afresa. Veckorna
förlängdes till månader, månaderna till
år, och ändå kom han icke tillbaka.
Hvarje afton, efter att hafva lemnat den
fridsamma dalen, i hvilken hennes folks
“wigwams” lågo gömda, uppsökte
Minnetonka den högsta toppen, att hon
måtte kunna se långt öfver den vida
slätten. Nära intill porlade vattnet i
källan, den magiska fontän, ur hvilken
hon och hennes frånvarande älskling i
flydda dagar ofta hade druckit.
Slutligen belönades hennes
mödosamma vaksamhet. Långt borta såg hon
något som liknade en ensam resande.
Vid närmare annalkande syntes Don
Marico, men icke allena, ty vid hans
sida red en dam, så vacker som vinterns
snö och hvars gyllene hår täflade med
morgonsolens strålar i klarhet.
Minnetonka gömde sig bland träden.
Don Marico styrde kosan direkt till den
magiska källan. Efter att helt varsamt
hafva hjelpt sin vackra följeslagerska
att stiga af, erbjöd han henne en dryck
af det svalkande vattnet, sägande:
“Drick, min kära, att vi må tillbringa
de lyckliga åren tillsammans oberörda
af tidens grymma hand.”
Helt hastigt skötos grenarne åt sidan
och framför dem stod källans väktare,
Minnetonkas fader. Han hade också
sett de resandes ankomst och hade
skyndat till platsen.
“Förstörare af mitt hems och min
nations frid,” utropade han, “den Store
Anden skall hämnas och nu är
vedergällningens stund inne. Alldenstund du
och din följeslagerska hafva druckit af
detta lefvande vatten, så kan icke
ålderdomen vidröra eder; men, genom
förvandling af eder kroppsliga gestalt skall
ni försmäkta här till dess den Store
Anden behagar att befria eder från eder
fångenskap.”
Vändande sig till Minnetonka bad han
henne att fly med honom, sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
