- Project Runeberg -  Minneapolisminnen : Kulturhistorisk axplockning från qvarnstaden vid Mississippi /
136

(1899) [MARC] Author: Alfred Söderström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BRANDKAREN.

Det utmärkta brandväsen, öfver
hvil-ket Minneapolis med rätta är så stolt,
har genomgått många evolutioner
sedan den frivilliga brandkårens fcrsta
dagar. En primitiv brandkår existerade i
St. Anthony redan år 1851. Hvarje
medlem deraf var ålagd att vara försedd
med tvenne ämbar samt en ofantlig säck
af segelduk. I dc förra skulle han bära
vatten till eldsvådan, under det att den
senare tjenade som en •’behållare” för
sådana husgerådssaker eller varor, som
kunde räddas och stufvas in i dess
rymliga djup. Först i December 1854 blef
en mera praktisk brandkår organiserad
och kallades ‘’Cataract Engine Company
No. 1.” Dess utrustning bestod af ett
antal läderämbar, några tåg, kedjor
samt en eller två stegar. Det hände
sällan, att brandsoldaterna blefvo utkallade
och deras organisation blef mer en
sällskaplig förening än någonting annat.
Deras uniform bestod i cn röd skjorta
med blå krage och uppslag, hvita byxor
med svarta galoner, blank kask och ett
svart läderbälte. År 1858 organiserades
ytterligare tre brandkårer och bättre
attiraljer anskaffades. Flera frivilliga
kårer organiserades och man hade
rikligare tillfällen att kunna få gå till “The
Firemen’s Ball.”

Den första brandkårsorganisationen
på vcstsidan var “The Millers’ Fire
Association” år 1865, hvilken var en privat

affär för att skydda qvarndistriktet, och
dess upphofsman var W. M. Brackett,
som då var bokhållare hos Eastman,
Gibson & Co.

Brandkårsdepartementen på öst- och
vestsidan konsoliderades år 1878 med
W. M. Brackett som brandchcf.

Stadens hastiga tillväxt samt det
samtidigt ökade anlitandet af
brandkåren blef snart för stort för en
voluntär-organisation, hvadan stadsstyrelsen år
1879 åtog sig brandkårens underhåll.
Volontärkompanierna upplöstes den
i:ste Juli 1879 med stora högtidligheter,
tal och parader.

Vestsidan erhöll sin första ångspruta,
“City of Minneapolis,” år 1875. Ett par
år förut, i Juli 1873, hade St. Anthony
fått sin första ångspruta, “Cataract,”
hvilken följaktligen är den äldsta i
staden. Den var i praktisk användning
ända till år 1895, då den gick ut ur
tjenstgöring; men man kan ännu få
se den gamla “Cataract” vara till nytta,
då man har att pumpa vatten ur
öfver-svämmade källare eiler vakanta tomter.

Brandkåren blef utkallad 907 gånger
förlidet år och tillryggalade dervid 5,633
mil, hvilket gjorde ett totalafstånd af

11,266 mil fram och åter.

Förlusten vid samtliga eldsvådorna
år 1898 uppgick till $521,268.98.
Endast åtta af dessa förorsakade en förlust
af $10,000 hvardera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/saminneapo/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free