Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga förbättringar samt på senare tider
uppfört åt sig en liten tvåvånings-villa
på sin lilla ö.
Denna härliga perla på Mississippis
botten har i långliga tider beundrats för
sin skönhet, men likväl aldrig varit
känd till namnet, ty den hade då
troligtvis blifvit beskärd någon annan
benämning än den “vackra ön.” Men en
härlig Juli-dag år 1892 erhöll ett stort
antal skandinaver af “Minneapolis’ four
hundred upper” följande invitation:
The presence of yourself, with ladies and
children, is cordially requested at an
excursion on the Mississippi to my island, on
Thursday, the 7th inst., at half past one
o’clock, to start from the Minneapolis
steamboat landing, foot Washington
Avenue bridge. Interurban cars take you there.
W. Rydmarck.
Lite hvar förstod att det var fråga om
ett dopkalas, och alla skyndade gladt
att hörsamma kallelsen. På den
bestämda tiden ångade “Atlanta”, en
tvåvånings flodångare, med sin dyrbara last
förbi de bedårande scenerierna, som
upprullades för ens blickar, då
“Atlanta” ilade framåt i alla möjliga krokar
och krumbugter, förbi täcka öar och
under väldiga hängbroar, utefter
Mississippis lummiga stränder.
Efter omkring en timmes färd
varskodde man Rydmarcks ö.
Större glädje kunde ej gerna varit
bådande på Columbi skepp, då dess
utkik den 12 Oktober 1492 varskodde San
Salvadors strand.
Alla gäster blefvo med ens landsatta,
och allt hvad man kunde önska sig var
snart uppbulladt i gräset och på
borden mellan de små hyddorna, kring
hvilka sällskapet spred sig i flockar för
att njuta sitt sorgfria väsen. Ön erhöll
nu för första gången namn. Den
döptes till “Rydmarcks ö”, hvilket namn
säkerligen kommer att bevaras i flera
sekler och på så sätt göra dess egare
odödlig. Det var en fest och en
döpel-seakt, som länge komma att lefva i
del-tagarnes minne.
Tal höllos hela dagen, och mellan
talen utfördes sång af en utsökt svensk
dubbelqvartett. Innan festen var afslu-
tad, framsteg skalden A. T. Lindholm
och med sällspord pathos deklamerade
han några af Ninian Werner författade
och med blyertspenna nedskrifna
tillfällighetsverser, hvilkas burleska profetia
vi ej kunna uraktlåta att citera:
TILL
WILLIAM RYDMARCK
vid invigningen
af
hans ö i Mississippi
den 7 Juli 1892.
Nu stå vi här på Rydmarcks vackra ö —
Hur denna täcka nejd vårt öga tjusar!
Kring lummig lund ses sol’n sitt skimmer
strö,
Och Mississippis våg omkring oss brusar;
I lugnet invid stranden fisken slår,
Och fogeln qvittrar gladt ifrån sitt snår.
Och lilja hvit och ros så röd om kind,
Förgätmigej allt med de ögon ljufva,
Och blåa klockor vaggande för vind
Och blyg Parnassia på fuktig tufva —
Allt har i dag sig klädt i högtidsdriigt
Och sprider härlig doft med vindens fläkt.
Ty ön sin nye herskare har fått,
Kung “Wilhelm Eröfrarn” han månde
kallas;
Hvad väldig seger och hvad lycklig lott —
Ej fröjden blott är din, nej, den är allas,
Ty du är svensk, ditt segertåg mot ön
Var ock för svenskheten en seger skön.
Hell dig, “Kung William”, hell ditt bjerta
hof,
Som här dig helsar uti paradiset;
Vi tömma bägarn glädtigt till ditt lof
Uppå det gamla fosterländska viset
Och önska att du finner snart en mö,
En drottning på “Lycksalighetens ö”!
Se’n skall du se hur trefna’n växer opp
I denna vrå långt skild från verldens fara;
Här skall du fröjdas bland din lefnads
hopp,
Små prinsars och prinsessors glada skara.
Vi önska att försynen dig beskär
Minst lika många som du skådar här!
Och när du blifver gammal se’n och grå
Du kan dig lugn i ensligheten moja,
Ett vackert slott skall då i grönskan stå
I stället för i dag en liten koja.
Och väldig bro af stål och af granit
Skall öfver “Vattnens Fader” leda hit.
När många hundra år sin kos ha flytt
Och vi, som dväljas här i afton, alla.
Vårt hem på jorden längese’n förbytt
Emot en skrubb hos “David i Valhalla” —
Då, fastän allting sig förändrat har,
Man “fader William” mins se’n flydda da’r.
En fager yngling slottets herre är;
Uti hans anletsdrag man klart kan läsa,
Att han en Rydmarck är, ty se, han bär,
Liksom sin stamfar, kungligt krokig näsa;
Der hänger i hans högtidskabinett
I gyllne ram ett gammaldags porträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
