Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan. (Dess medlemmar representera
en hemlig förening snarare än en
kyrka.)
CITY CEMETERY—Belägen utanför
Stadsgränsen. Antal begrafna, 1,450.
Denna plats är de fattiges kyrkogård,
hvarest obemedlade personer, hvilka
icke hafva några anhöriga, som kunna
taga vård om deras stoft, begrafvas på
stadens bekostnad.
Enligt ofvanstående tabell uppgår de
dödes antal till 51,006, hvilket är öfver
4,000 fler än det fans lefvande i
Minne-apolis år 1880.
Något öfver 2,000 personer dö årligen
härstädes. Detta gör tillökningen i “The
Dead City” mindre än förhållandet är
i andra städer, räknadt i proportion till
invånareantalet.
Det finnes likväl många blomstrande
småstäder i Minnesota, som icke räkna
så många lefvande invånare som de
döde, hvilka Minneapolis sänder till
kyrkogårdar ne hvarje år.
Att det icke finnes någon
helsosam-mare ort för skandinaverna i Amerika
än Minnesota kan en hvar lätt öfvertyga
sig om. Här om någonstädes åtnjuta
de frisk luft och ett långt lif. Trots det
stora antalet skandinaver i Minneapolis
räkna vi bland förlidet års hädangångne
endast 146 svenskar, 108 norrmän och
15 danskar.
Den nuvarande dödsproportionen i
Minneapolis är endast 9.3 på hvarje
tusen personer, emot 17. 2 i Berlin, 17.7
i London, 20.2 i Paris, 20.9 i Baltimore
samt 21.4 i New York.
Dödsrapporten för förlidet år (1898)
uppgifver 2,052 dödsfall.
Under samma tid föddes 4,064 barn
eller cheruber, som mammorna kalla
sina småttingar. Af dessa räknas som
vanligt största antalet (650) till tredje
wardet.
Till en början voro inga arragenment
vidtagna af St. Anthonys äldre settlare,
hvilka kunde häntyda på att platsen
skulle med hast växa upp till någon
större stad. När någon af de första
settlarne blef hädankallad, begrofs han
på sin egen tomt, och om han ej var i
besittning af någon egen jordtorfva, så
jordades hans qvarlefvor i någon
isolerad plats utanför sjelfva byområdet.
Detta förhållande egde rum på begge
sidor om floden.
Den första begrafningsplatsen var i
gamla St. Anthony, å en liten kulle,
mellan Eighth street och Fifth avenue
S. E., hvilken på senare åren nyttjats
till brädgård. Platsen hade intet namn
och ingen förteckning öfver dem som
der begrofvos. Gamla settlare beräkna
deras antal till omkring 50, af hvilka de
fiesta sedan flyttades till Maple Hill
Cemetery, som öppnades den 2o:de
Februari 1857.
Den första kyrkogården på vestsidan,
Layman’s Cemetery, öppnades år i860.
Innan detta ursprungliga Minneapolis
hade erhållit någon kyrkogård, hade
man till begrafningsplats utvalt en hög,
skogbeväxt sandkulle å nuvarande Sixth
avenue north, vester om Fifth street.
Här egde den första
frimurarebegraf-ningen rum ,då Brother Albert N. Hoyt
under högtidliga ceremonier begrofs,
som det sades, å “Brother Bassett’s
Hill,” den 25:te Mars 1855.
Den som nedskrifver dessa rader har
i snart tjugo år haft sitt hem å
ofvan-nämda sandkulle, och det är ej särdeles
lång tid sedan man fortfarande kunde
märka tydliga spår af de forne
grafkul-larne.
Martin Layman, som anlade den
första kyrkogården på vestsidan, kom till
Minneapolis år 1851 och tog
“pre-emption” å en sektion land, gränsande intill
nuvarande; Lake street och Cedar
avenue, och bygde han der det sjette
huset i ordningen på vestra sidan om
floden.
År 1855 eller 1856 inträffade ett
dödsfall nära intill Laymans hem, och
all-denstund folket var fattigt och icke hade
något land, gaf han dem tillåtelse att
begrafva den aflidne på hans egendom.
På detta sätt var det som “Uncle” Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
