- Project Runeberg -  Minneapolisminnen : Kulturhistorisk axplockning från qvarnstaden vid Mississippi /
173

(1899) [MARC] Author: Alfred Söderström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

voro fem till antalet: Jphn J- Erickson,
Oliver Skone, Robert H. Bergman
Otto Oberg, alla skickliga typografer
samt literatör Gudmund Åkermark,
tidningens redaktör. Företagets
affärsfö-reståndare var Mr. A. E. Sandberg.

“Nya Verlden” tycktes allt ifrån
början gå en vacker framtid till mötes,
men ödet ville, såsom i det följande
skall ses, någonting helt annat. “De
gode dö unga!” Redan efter ett halft
års existens hade “Nya Verlden” en
lokal spridning, ditintills ej uppnådd af
någon annan svensk
Minneapolis-tid-ning, och prenumeranter från alla
svenska .settlement i det öfriga Minnesota
och Nordvestern inströmmade dagligen.
Allt gick väl och skulle sannolikt så
fortgått, om icke de fyra förstnämda
delegarne i tidningen, lockade af ett
förmånligt anbud, påyrkade att sälja
affären till en tryckerifirma från Iowa, som
etablerat sig i Minneapolis. Tidningen
såldes och fortsatte sin verksamhet med
Gudmund Åkermark och Otto Eländer
som dess redaktörer. Den sistnämde
lemnade dock efter några månader sin
befattning och flyttade till Ironwood,
hvarest han tog anställning å apotek.
Tidningens nye egare, Mr. Louis
Tjer-nagel, kom tyvärr på den barocka
tanken att ändra bladets utgifningsort till
den lilla obskura staden Story City i
Iowa. Inga föreställningar häremot
hjelpte, och vid jultiden år 1890
förverkligades den för tidningen så olycksdigra
flyttningen till Iowa. Åkermark
medföljde och qvarstod som redaktör till i
Juli 1891, då han lemnade sin befattning,

i hvilken han efterträddes af literatör
O. A. Linder, numera redaktionsmedlem
vid “Svenska Amerikanaren” i Chicago.
Mr. Linder fick samma svårigheter som
sin företrädare att kämpa emot.
Tidningen betraktades till följd af flyttningen
som ett slags affälling, och
prenumeranterna från Minnesota och öfriga stater
uppsade prenumerationen, hvaraf
följden blef att företaget måste nedläggas.

“Gnistan” utkom på våren 1891 och

redigerades af den begåfvade
unitarie-presten Axel Lundeberg. Till en början
utkom ett nummer i månaden,
sedermera två. Inalles utkommo 23 nummer.
Orsaken till dess upphörande var brist
på kapital och uthållighet hos
utgifva-ren. “Gnistan” var en frisinnad tidning,
som skarpt kritiserade det religiösa
skrymteriet och den politiska
humbugen. Dess motto var: “Frihet,
jemn-likhet och broderskap.” Den hade
socialistisk tendens och försvarade med
kraft och talang arbetarens intressen.

“Friskytten,” en liten frisk jägare på
literaturens fält, som utgafs af
“Svenska Folkets Tidnings” bolag,
presenterade sitt första nummer för allmänheten
den 25:te November 1891, och den
svensk-amerikanska pressen böjde sig
till jorden för der samma. En sak är
saker, att när Sveriges skämttidningar,
“Söndags-Nisse” och “Kasper,” först
lades fram för publiken, fingo de ej så
mycket blommor. “Friskytten” rönte
ett varmt emottagande af sina kollegor
såväl som af allmänheten. Den
redigerades af de rutinerade tidningsmännen
Ninian Werner och Gustaf Wicklund.
hvilka voro allmänt kända för sina
framstående förmågor inom det
humoristiska området. I denna lilla pigga
skämttidning fann man ofta allvarets
lugn blandadt med skämtets yra på ett
behagligt sätt—ty blandningen
verkstäl-des af vana händer. Wicklund-Werner
var en stark kombination inom denna
bransch af tidningsliteraturen.

Genom många af de från Werners
penna flutna alstren gick en allvarets
och den djupa känslans tråd, hvilken
kommo oss att känna, att vi lefva äfven
för något annat, högre och ädlare, än
den blotta kampen för tillvaron: under
det att Gustaf Wicklund, den glade
wit-zaren på vers, genom sina lekande, af
ögonblicket alstrade paradoxer, alltid
tvingade våra smilband att utvidgas och
våra hjerterötter att dallra.

Ninian skref en gång i “Friskytten”:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/saminneapo/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free