Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland de ståtliga hemmen i
Minneapolis intager ex-senator W. D.
Washburns palats, “Fair Oaks,” det allra
främsta rummet. Byggnaden, som
uppfördes år 1883, har en parklik
omgif-ning på ett helt qvarters utsträckning.
Egendomen värderas till omkring en
half million dollars.
Bland de skandinaviska affärsmännen
finnas flera, som ej kunna räknas bland
“fattiglapparne.”
Den elegantaste och dyrbaraste
bostadsbyggnaden eges af svensken
Frederick T. Vanstrum. Hans ytterst
eleganta och kostbart inredda bostad (8ox
206 fot) är belägen å hörnet af Park
avenue och Eighteenth street.
Byggnaden kallas för “Waldorf Flats” och
kostar $150,000.
Man skulle med lätthet kunna fylla en
hel bok med illustrationer öfver de
verkligt vackra svenska hemmen och
egen-domarne i Minneapolis, men vi få för
utrymmets skull nöja oss med att
endast återgifva några få, som skola blifva
synliga längre fram i den biografiska
afdelningen. Minneapolis har troligtvis
en större proportion af
familjeförsörjare bosatte i eget hus än någon annan
amerikansk stad. med undantag
möjligtvis af Philadelphia.
Om det är uppmuntrande att se det
flera af våra skandinaviska affärsmän
äro i besittning af eleganta hem och
kostbara stadsegendomar, så gör det
så mycket mera godt i själen att erfara,
att den arbetande klassen i allmänhet
härstädes är försedd med eget tak öfver
hufvudet, och att svensken liksom
yan-keen icke känner sig nöjd med att bo i
ett “hyrdt hus,” ty här om någonstädes
ha våra landsmän i rättan tid lärt sig
inse att “egen härd är guld värd.”
FÖRENINGAR.
De tvenne första föreningar, som
bildades här i staden i början af 1850-talet
voro frimurare-föreningarne “Cataract
Lodge No. 2” i St. Anthony och
“Hennepin Lodge No. 4” i Minneapolis.
Men vi vilja icke stanna vid det
amerikanska samfundslifvet, utan i stället med
ens öfvergå till det skandinaviska.
Föreningslifvet bland landsmännen
härstädes har varit ovanligt högt
upp-drifvet, synnerligast i fråga om de mera
socialt anlagda sällskaperna. Allt sedan
skandinaverna bosatte sig i
Minneapolis har sången varit dyrkad mer eller
mindre, men det var alltid svårt i äldre
tider att bilda någon större, permanent
sångförening. En norsk mansqvartett
existerade redan år 1869, bestående af
herrar Andrew Slotten, Bernt
Sanne-rud, John E. Gjedde och Louis Solberg.
Många qvartetter och sångföreningar
hafva sedan dess sett dagens ljus; en del
af dem, såsom “Scandia,”
“Skandinaviska Sångföreningen,” “Normanna,”
“Norönna” med flera, blefvo knappast
ett par år gamla.
Den nuvarande föreningen “Norden”
är den äldsta af alla sociala föreningar i
staden. Den organiserades år 1870, och
hafva många föreningar med olika
program sedan den tiden dukit upp, utöfvat
spasmodiska lifsyttringar och sedan
försvunnit i glömskans djupa svalg. Det
skulle ej vara mödan lönt att gå
omkring på de sällskapliga föreningarnes
grafgård för att å deras förmultnade
minnesvårdar försöka dechiffrera de
länge sedan halft utplånade namnen.
Vi vilja derföre endast i korthet nämna
några af de äldsta föreningarne, hvilka
ännu svagt hägra på minnets horisont:
Den “Skandinaviska Föreningen,”
hvilken organiserades på våren år 1869
samt existerade omkring fyra års tid,
egnade hufvudsakligen sin verksamhet
åt den dramatiska konsten. Den gaf
många teaterrepresentationer, hvarvid
pjeser uppfördes på det norska språket,
ett bevis på att norrmännen inom denna
förening utgjorde det rådande
elementet.
Den “Svenska Arbetareföreningen”
stiftades i Mars 1871 samt dog efter ett
kort års tillvaro. Förlusten af John
Ekströmer, föreningens president och
stödjepelare, kan utan tvekan tillskrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
