Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samt om den suggan, som just i fjol
Fick nitton grisar, när tuppen gol. —
En tår på nytt med sin fina hand
Strök "divan” bort—för sitt fosterland.
Omsider dock man till målet hann,
Di*r öfver dörren ett talgljus brann,
På trappan syntes vår guvernör,
Vår glade, treflige arrangör,
Han bar i handen ett stjernbaner
Och sjöng en psalm till sitt handklaver.
Så uti gåsmarsch man trädde in
Mod nobla miner och högstämdt sinn’.
Christina Nilsson stod tyst och såg
På all den prakt, som för ögat låg —
Då kom Convoyen i hastigt lopp
Och skrek till “divan”: “Move np. move
up!”
Så blef hon uppträngd uti ett hörn
Och fick mot väggen en väldig törn;
På fat kom killing och fisk. <med mer—
Men allt var surt—och gick inte ner.
Som skogens hungriga, hemska varg
Hvar bordsgäst grinade, tvär och karg.
Men om ock killingen smakar sur,
En man sig finner i ur och skur;
Herr guvernören steg upp och höll
Ett tal; hvart ord som ett majregn föll
Och vederqvickte det fält till slut.
Der allt låg vissnadt en qvart förut.
Han fattar sirligt sitt glas och ber
I fint och storslaget festmaner:
“Christina, prisade näktergal.
Säg, vill du höja din festpokal
Och tömma—lyckligt för Lyndales hopp—
Ett fullt och perlande ‘botten opp?’ ”
Då höjde “divan” pokaln och drack
Och såg i taket och sade: “smack!”
Men hon drack luft, ty i huset fans
En enda droppe ej mer till hands.
Allt—så att säga—var supet ut;
Helt torr blef pic-nickens fröjd till slut.
I, dyre landsmän, vid Lake Calhoun,
Köp’ hem ett isskap åt lilla frun.
Der hon kan gömma ett ofödt lam,
Att ej det surnar till -längre fram!
Ni gå ej säkra; — om tusen år
Till nytt besök Ni en diva får.
Vid banketten höllos tal af C. C.
Kennet—“Välkomsthelsning;” af Herman
Stockenström för “Vårt fosterland;” ai
P. P. Swensen för “Vårt adoptivland;”
af A. F. Nordin för “Hedersgästen.”
Dessutom talade guvernör Hubbard
och borgmästare G. A. Pillsbury och till
sist M:me Nilsson, som i varma
ordalag tackade för den ära, som bevisats
henne.
Efter det festmåltiden var slutad
retirerade man till den rymliga
danssa-longen, der man dansade flitigt hela
natten. I början af balen uppeldade
Christina Nilsson entusiasmen med att
sjunga “Fjorton år tror jag visst att iag
var” samt en charmant dalpolska.
Under hela aftonen var divan omgifven af
flitiga beundrare, som ständigt ville
badda sig i solskenet af hennes närvaro.
Förnämligast bland dessa fixstjernor
märktes patron Carlsons klotrunda figur
der han vid pianot alltid stod färdig att
sjunga:
“Stina, här har du mej.
Kom, ska’ vi dansa polska,” (etc.)
Christina Nilsson deltog i balen endast
en kort stund. Vid 12-tiden begaf hon
sig hem till sitt hotell, temligen
uttröttad.
Torsdagen den I2:tejuni sjöng M:me
Nilsson i Coliseum för öfverfullt hus
ett nummer ur oratoriet “Skapelsen.”
en italiensk aria samt en del af Elsas
parti i Lohengrin. Huru hon sjöng är
öfverfiödigt att nämna. Hon tog som
vanligt publiken med storm, och
applåderna öfverröstade åskan, som mullrade
utanför och som på eftermiddagen
sam-ma dag hade slagit ned i konsertsalen
under pågående konsert. I
sammanhang härmed kan nämnas, att då
Rem-mertz på qvällen sjöng Rafaels parti i
“Skapelsen” och kom till stället der det
heter: “Och mörker rådde på djupet,”
slocknade alla elektriska ljusen i
byggnaden så att det blef kolmörkt flera
minuter. Då senare Toedt sjöng: “Och
Gud sade: Varde ljus, och det vardt
ljus,” tändes de ögonblickligen.
Publiken applåderade ursinnigt under
förmodan att det hörde till pjesen, men så
var dock ej förhållandet.
Den 11 :te Juni på förmiddagen
uppvaktades Christina Nilsson å Nicollet
House af en 12—14 medlemmar af deti
skandinaviska pressföreningen. Under
det de komiteerade sysslade i
korridoren utanför M :me Nilssons rum,
öppnades plötsligt dörren och Stina utropa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
