- Project Runeberg -  Minneapolisminnen : Kulturhistorisk axplockning från qvarnstaden vid Mississippi /
328

(1899) [MARC] Author: Alfred Söderström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Danish Quartette Club. Brooklyn, N. i\
Scandinavian Qvartett Club, Chicago, 111.
Norwegian Glee Club. Chicago, 111.
Bellmans Bröderua, Meriden, Conn.
Svea Manskör, Moline, 111.

Skandia, New Haven. Conn.
Normanna Sangerkor, La Crosse, Wis.
Nordmsendenes Sångförening. Brooklyn,
N. Y.

Nordmaendenes Sångförening, San
Francisco. Cal.

Skandia Sångförening, Willmar, Minn.
SVEA BAND.

Orpheus, Minneapolis, Minn.

Apollo, Minneapolis, Minn.

Nidaros, St. Paul. Minn.
Nordmsendenes Sångförening, Milwaukee,
Wis.

Granite Falls Male Choir, Granite Falls,
Minn.

Vikingen Quartette. West Superior. Wis.
Glee Club Brödrene, Hudson, Wis.
Sagatun Quartette, Seattle, Wash.
Nordmsendenes Sångförening, Seattle.
Wash.

Norönna, Moorhead, Minn.

Sagatun, Lounsberry. S. D.

Lyran, Pullman, 111.

TYLES BAND.

Norden, Ironwood, Mich.

Bjarne, Grand Forks, N. D.
Minnehaha Mandskor, Sioux Falls, S. D.
Freja, Grand Rapids, Mich.

Odin, Helena, Mont.

Echo, St. Paul, Minn.

Trönderen, Glenwood, Minn.

Vagnar med solisterna och damer.

Efter att ha fullbordat den utstakade
marschrutan till Expositions-byggnaden
placerades alla sångarne i en stor grupp
på terassen mellan expositions-palatset
och Mississippi-floden för att
fotograferas.

När Opsahls camera-obscura slukat
den stora gruppen,

Höjdes se’n med röst så klar
Ett gladt hurrah med hipp i
För floden, som är vattnets far”,

Men heter — Missis Sippi!

På söndagsqvällen gafs å Normanna
hall en särdeles lifvad “cafee chantant”
för endast aktiva och passiva
medlemmar af sångarförbundet. Bland de
uppträdande artisterna togo herrar Edward
Molin från Brooklyn, Ernst Schycker
och Olof Palmer från Minneapolis de
mesta applåderna.

På måndagen egde en stor picnic
rum vid Lake Park, som lockade
tusentals icke-sångare att åtfölja
sångarskaran till den gudomliga
Minnetonka-sjön. Här stod glädjen högt i tak.

Nu kllnge hela dagen lång
Vår ton 1 saga och I sång,

Ty Nordens barn på fjerran strand
De* sjunga om sitt fosterland.

Det var icke svårt att här finna huru
djupt och innerligt den utvandrade
skandinaven fortfarande var fästad vid det
gamla fäderneslandet.

På tisdagen sammanträdde
delegaterna till konvent. Först sammanträdde
prisdomarne, en delegat ur hvarje
förening. Prisstandaret togs af Svenska
Gleeklubben från Brooklyn, som fick 23
röster af 32 kastade. Chicagos Svenska
Gleeklubb erhöll sex röster,
Nordmaen-denes Sångförening i Minneapolis två
och Skandinaviska kören från Boston
en.

Denna storartade sångarfest, af
hvil-ken såväl sångarne som Minneapolis ha
all heder, afslutades på tisdagsqvällen
med bankett och bal i den stora
festsalen i Masonic Temple. Vid detta
tillfälle uppläste Ernst Lindblom ett
storslaget poem och Robert Lindblom
öf-verlemnade prisstandaret till
segervinnaren, den Svenska Gleeklubben från
Brooklyn.

På tal om sångarfesten yttrade
Herman Stockenström, ”Hemlandets’’
Minnesota-utkik, följande väl
behier-tansvärda ord:

“Sådana konserter som de under
veckan afhållna kunna ej förfela sin verkan.
Amerikanerna i Minneapolis hafva bygt
det jettelika ’ Coliseum, men
skandinaverna fylla byggnaden. Christina
Nilsson var här ibland oss, och
Coliseum var för litet. Paul Waldenström
kom under sin eriksgata genom
Förenta Staterna till Minneapolis och
Coliseum pröfvades på nytt. De Förenade
Skandinaviska Sångarne, med sina hvita
mössor, sina glada anleten, hafva ånyo
visat att Coliseum-byggnaden kunnat
utan skada vara större än den är. Men
vi förstå ej endast att fylla en lokal; vi
kunna äfven fylla de öfverdrifnaste
anspråk till brädden. Christina Nilsson
sjöng och man låg vid hennes fötter;
Paul Waldenström talade och snillets
enkla ljusflod upplyste den torra
dogmen och värmde hjertat; de Förenade
Skandinaviska Sångarne sjöngo och
jublet och hänförelsen ste^o öfver sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/saminneapo/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free