- Project Runeberg -  Minneapolisminnen : Kulturhistorisk axplockning från qvarnstaden vid Mississippi /
329

(1899) [MARC] Author: Alfred Söderström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vanliga, utmätta gränser som svällande
flod vid starka vårregn. Sådant är
hel-sosamt! Det skall hafva sin verkan.
Det ställer oss i jembredd med ‘de
andra’ och visar ‘what stuff \ve are
made of.’ ”

På torsdagen drogo de sista sångarne
åter till sina respektive hembygder, och
staden började återtaga sitt vanliga
utseende.

Att den stora skaran af besökande
sångare visste att göra godt intryck
äfven utom konsertlokalen icke allenast
på skandinaverna utan äfven på
amerikanerna, derom vittnar den massa
beröm som de amerikanska tidningarne
egnat sångarnes uppträdande. En
tidning säger:

“Dessa kraftiga Nordens söner förstå
att roa sig på ett helt annat och bättre
sätt än amerikanerna. Ingen jom såg
dem kunde uraktlåta att observera ock
låta sig påverkas af det sätt, hvarpå de
roade sig. När en amerikan skall roa
sig, måste han slå sönder glas, ställa
till slagsmål och åka hem i droska i
ett sådant tillstånd, att hans hufvud
nästa morgon är alltför stort, hans mage
sur och hans andedrägt så förfärlig, att
den skulle kunna förpesta luften på ett
apotek. Det är tydiigt, att dessa
sångare hade rest hemifrån för att roa sig
i fullaste måtto. Skilnaden i deras sätt
att roa sig och ett liknande antal
amerikanares är den, att de förre icke göra
något som förtryter de senare: allt är
idel glädje. De äro alla sångarbröder i
ordets vackraste bemärkelse.”

Egaren till National Hotel, hvarest
ett stort antal sångare var inqvarteradt,
yttrade sig på tal om deras uppförande
på följande sätt: “Under hela den tid
jag varit hotellvärd har jag aldrig sett
en samling mera ordentliga gäster än
de skandinaviska sångarne.”

En exekutiv komitee af fem personer
bar ensam ansvaret för den storartade
festen, planerade det hela och utförde
slutligen med hjelp af flera komiteer alla
arrangementen. A denna exekutiva
komitee var Mr. J. L. Hjort ordförande,

Dr. \ ictor Nilsson sekreterare, Mr. N.
P. Nelson kassör, Mr. C. Jorgensen
vice ordförande och Mr. Nils Fosen
biträdande kassör. De utförde det svåra
värfvet med sällspord entusiasm,
harmoni och sammanhållning.

De skandinaviska sångföreningarne
härstädes hade genom gemensamt
arbete sammanskrapat $1,400, som sändes
till Österns sångarbröder som subsidier
för deras dryga reseomkostnader. I och
för festens utgifter samlades ett belopp
af $1,000 i subskriberade medel. På
grund af ett kostbart souvenir, som
trycktes i Östern och ej förrän väl sent
nådde bestämmelseorten, förekom det
som om festen bragte underbalans, ity
att den exekutiva komiteen nödgades
betala för det förolyckade souveniret,
som med sjelfva festarrangementen hade
intet att skaffa. Balansen godtgjordes
sedan som sig borde af det
Skandinaviska Sångarförbundet.

Om den stora skandinaviska
sångarfestens politiska och kulturela innebörd
kan man göra sig ett begrepp genom
det yttrande, som den kloke och
förbe-hållsamme senator Knute Nelson flera
år senare fälde under samtal med en af
vårt Svenska Sångarförbunds
tjenste-män:

“Jag är öfvertygad om, att jag,
norrman född. har den skandinaviska
sångarfesten i Minneapolis att tacka för det
faktum, att jag t»lef vald till Minnesotas
guvernör.”

JOSEPH LEUVENMARK.

Joseph Leuvenmark från Stockholm,
Sverige, är en konstnär, som
slagit oss Minneapolitaner med förvåning.
Air. Leuvenmark \ar verldens
“champion” höjddykare, den mest våghalsiga
i sitt slag. Han uppträdde i Germania
Park vid Keegan’s Lake, söndagen den
i3:de September 1891, då han dök från
ett 75 fot högt torn, uppfördt för detta
ändamål. På grund af de besvärligheter
som voro förenade med att komma ut
till platsen samt till följd af Keegan’s
Lakes dåvarande stora opopularitet, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/saminneapo/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free