Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åskådarnes antal icke så stort som man
hade väntat. Hade Mr. Leuvenmark i
stället kunnat erhålla parkdirektionens
tillåtelse att uppträda vid Lake Harriet,
hade resultatet blifvit annorlunda. Hela
JOSEPH LEUVENMARK.
Minneapolis hade då kommit på
fotterna eller rättare sagdt på Tom
Low-rys “snurrebussar.” Men var
åskådareantalet vid Keegan’s Lake ringa, så var
deremot deras förvåning så mycket
större. Ingen trodde att ett sådant språng
kunde utföras, utan att medföra
ögonblicklig död åt den djerfve dykaren.
Litet hvar bäfvade; allas hjertan tycktes
stanna, då signalen gafs. Alen Mr.
Leuvenmark, han flög i luften som en fogel,
sam i vattnet som en fisk. Hans make
hade ännu aldrig någon sett. Han kom.
flög, sam och segrade. Mr.
Leuvenmark var en jovialisk själ. Han var en
af dessa få menniskor, som var utrustad
med förmågan att sprida trefnad och
glädje omkring sig. Ett sällskap, i
hvil-ket L. befann sig, hade alltid roligt.
Komiska berättelser och qvickheter
haglade öfver hans läppar, och till och
med den surmulnaste måste i hans
närvaro känna sig glad och belåten. Han
var godhjertad och oförarglig till sin
natur och var omtyckt af alla, med
hvil-ka han kom i beröring. I sin konst stod
han oupphunnen. Han var “the
champion high diver of the world” och
utmärkte sig framför alla sina medtäflare
ej endast genom sin oerhörda
våghalsighet, som förmådde honom att i Kansas
City. Missouri, år 1891 öfverträffa sig
sjelf genom att hoppa från ett 82 fot
högt torn, ehuru ingen annan uppnått
det af honom förut slagna
verldsrekor-det—utan äfven genom smidigheter och
det oöfverträffligt behagfulla sätt,
hvarpå han utförde sitt konststycke.
Under sin vistelse i Minneapolis
firade den svenske simkonstnären sin
trettioförsta födelsedag (torsdagen den
3:dje September 1891) på Ilstrups
pri-vat-hotell. Festen, till hvilken inbjudits
några af Mr. Leuvenmarks härstädes
nyförvärfvade vänner, såväl inom som
utom den skandinaviska pressen,
började med en magnifik supee. Det
egentliga högtidstalet hölls af Mr. J. M.
Ilst rup, och några timmar förflöto på det
angenämaste. Under loppet af qvällen
uppläste Gustaf Wicklund nedanstående
tillfällighetsverser:
I dett a. land jag skådat många sporter
IJtaf de mest besynnerliga slag;
Men ingen af de många skilda sorter
liar likväl lyckats vinna mitt behag.
Må yankeefolket ha dem fritt för sig!
De kunna ändå aldrig roa mig.
Nej, tacka vill jag att få so dip: sväfva
Från höga tornet nod mot böljan blå,
Då tusenden Inunder dig ses bäfva.
Och man kan höra deras hjertan slå–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
