Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar på planka samt pyramider
anledning till “begeistring” och obetingadt
beröm.
Till slut kom den storslagna sången
“Landkjending,” af den stora kören—
150 man—ackompagnerad af Danz’
orkester. Få voro de som icke fingo det
rätta intryck af “Landkjending’’ som
den då blef sjungen.
Hade den i6:de lockat skarorna ut till
folkfesten, så bragte den I7:de dem ut
af en mera storslagen och värdig
anledning. Först var det frihetsdagen. och
så hade ju komiteen för uppförandet af
Ole Bull-monumentet fulländat sina
sträfvanden och valt denna dag för
invigningen. Den I7:de Maj var en af
Ole Bulls käraste dagar, och det var
som om han skulle hafva bedt om det
sjelf att hans staty, den första i
Minne-apolis, skulle blifva afslöjad på den
dagen. Komiteen blef kraftigt understödd
af de olika föreningarne. Icke allenast
norrmän utan äfven svenska och danska
bröder samlade sig under sina olika
föreningars standarer den dagen och
marscherade tillsammans till Loring
Park.
Sydsidans föreningar samlades vid
Dania hall, och klockan 2 satte sig
paraden i gång med Svea Bands
musikkår i spetsen. Derefter kom Den
norske Turnforening i sina hvita
uniformer, Nordmaendenes Sångförening,
Unga Svea, Den norske
Ynglingefore-ning, Afholdsforeningen, Dania,
Hugnad samt Fram. Hagbart Hermansen
fungerade som marskalk.
Kursen gick Cedar avenue till Third
Street och Nicollet avenue. Här mötte
man nordsidans parad, Sönner af Norge
med Normanna Band och med dessa i
teten drog hela tåget uppåt Nicollet
avenue till Tenth Street och Harmon
place och in i parken.
Alla föreningarne intogo sina
anvisade platser på läktarne och ceremonierna
började i närvaro af mellan 20,000 och
25,000 menniskor.
Professor E. Oulies “Ole Bull
Marsch” tonade ut öfver mängden som
inledningsnummer och emottogs med
stormande applåder.
Derefter trädde monumentkomiteens
ordförande, John W. Arctander, fram
och höll talet för dagen. Det är icke
ofta man får höra ett sådant vältaligt
ordsvall med en stämma så stark, att
till och med de mest aflägsna kunde
höra hans ord.
“Pokker te’ kar, den Arctander,”
hörde man mången norrman yttra och
amerikanerna applåderade den ena
gången efter den andra samt gjorde flera
berömmande anmärkningar.
Då talet var slut kom det ögonblick
då täckelset skulle sänkas och Jacob
Fjeldes mästerverk beskådas af de
många tusende personer, som stodo
väntande.
Fröken Ragnhild Sörensen, dotter till
“Minneapolis Tidendes” redaktör, som
hade fått det uppdraget att aftäcka
statyn, trädde fram, och i ett nu föll
täckeisen.
Det var några allvarliga ögonblick
som följde, hela mängden stod der med
ett beundrans uttryck i ansigtena; det
var som om samma tanke gästade hos
dem alla. Men så begynte glädjen och
entusiasmen att göra sig gällande, och
det blef ett oändligt jubel. Tårar
glimmade i mångens ögon. Ja, det var i
sanning ett högtidligt ögonblick, men
ännu mer högtidligt, då man strax
der-på hörde Alexander Bull på fadrens
violin spela “Saeterjentens Söndag”
ackompagnerad af Danz’ orkester. Åter
handklappningar och bifallsrop.
Derefter följde tal af Alexander Bull,
Arctander, mayor Pratt, presidenten
för parkstyrelsen, professor Folwell
samt uppläsning af gratulationstelegram.
Sångarne sjöngo derpå “I ensomme
Stunde” och till slut sjöngo alla “Ja vi
elsker dette Landet,” hvarefter
eftermiddagens program var slut.
En hvar begaf sig nu hem för att
hvila ut lite tills aftonen, ty då var det
som “Morroen” skulle begynna.
“Nordmaendenes Sångförening”
spelade “Til Saeters” på Harmonia hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
