Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af teatraliska föreställningar. Inom
föreningen "Norden,” hvars själ och
egentliga medelpunkt han en längre tid var,
hade han sålunda lyckats utbilda flera
ganska passabla sceniska förmågor, med
hvilkas tillhjelp han mången gång
be-redt Minneapolis-publiken ett angenämt
nöje. För sammanhållning och enighet
bland vår stads svenska befolkning
verkade han outtröttligt, och länge torde
det dröja, innan hans plats i detta
afse-ende blir ersatt.
Likbegängelsen försiggick på
Nordens hall och under denna förenings
ledning. Ett talrikt sällskap damer och
herrar, dels från Minneapolis och dels
från vår systerstad St. Paul (der Axel
Dahlstrand var nästan lika mycket känd
och värderad) hade infunnit sig för att
bevisa honom den sista tjensten.
Kristofer Janson lyste grafvens frid öfver
den döde, hvarefter Alfred Söderström,
som under många år delat ljuft och ledt
med den hänsofne kamraten, trädde
fram till hans bår och med af rörelse
darrande stämma uppläste följande af
herr Ernst Lindblom författade
afskeds-helsning:
Från oss, som stå vid Axel Dahlstrands bår,
Och honom känt uti hans flydda år,
Från oss, som känna saknad i vårt sinne,
Jag bringa vill en helsning till hans minne.
Det är de sista ord, vi honom ge,
Den sista gång de kända drag vi se,
Och hör ej kroppslig hydda, hvad jag talar,
Hör oss hans ande dock från högre salar.
Tack, broder, för den hädangångna tid,
Du lefde ibland oss i lifvets strid,
Som nu är slutad och för evigt svunnit
Med obekymrad hvila, som du funnit.
Tack, broder, för de ofta kulna da’r,
Du med din glädje midt ibland oss var
Att muntra oss med dina kära sånger,
Och det var ej en gång, men många gånger.
Hvad är dock lifvets nöjen och dess fröjd
Mot fröjden i de ljusa rymders höjd?
En irrbild blott, en obetydlig droppe
Från hafvet af den glans, som fins deroppe.
Derföre, änskönt vi här sakna dig
Och ville åter se dig på vår stig,
Så låt oss prisa nöjdt Försynens vilja
Att dig från dina många vänner skilja.
Vi stå här än, men hvilken af oss vet,
När vi gå bort från tom fåfänglighet
Att finna ro i dödens kalla armar
Och nåd hos denne Gud, som sig förbarmar?
Det ingen vet. men hvad vi veta är,
Att Skaparen hvar skapad håller kär,
Och i de sista stunder tager anden
Ifrån den stoftlekamen, hvilken band den.
Så ock med honom gått, som sofver nu
Den sömn, vi alla skola sofva ju.
Hans bana var ej lång, och små hans öden.
Men se, hans hågkomst öfverlefver döden!
Ja, vänner, ännu många många hvarf
Skall jorden gå kring solen, förr’n det arf
Förintas skall, som Axel Dahlstrand
skänkte
I minnet af en man, som redbart tänkte.
I minnet af en man, som, fastän arm,
Var alltid lika god och hjertevarm.
Och trogen, vänfast och med sådant väsen,
Som lade sanning in i lefnadspjesen.
Sof lugn, sof trygg, kamrat och ärlig vän!
Vi minnas dig, till dess vi ses igen,
Vi minnas, att du styrde öfver hafven
Att lefva ibland oss — men blef begrafveL.
Ej månget öga var tårlöst, då de sista
stanzerna af denna dikt förklingat och
då sex af den aflidnes närmaste vänner
trädde fram till kistan för att förflytta
den till dess sista hvilorum på den af ett
lätt snötäcke beklädda
Layman-grafgår-den.
* * *
HJALMAR EGER
föddes i Kristiania, Norge, den i4:de
Februari 1843 och var i sin tid student
vid Kristiania universitet. Helt ung
lemnade han sitt fädernesland och kom
till Amerika år 1867. Han var en af de
första norska tidningsutgifvare och
redaktörer i Minnesota och var ansedd
som en af de mest inflytelserika
skandinaver i staten. År 1868 anlände han
till Minneapolis och associerade sig med
“Nordisk Folkeblad” som
nyhetsredaktör, hvarefter han sedermera i
kompaniskap med W. T. Rambusch, år 1870,
öfvertog utgifvandet af nämda tidning i
Minneapolis. Senare grundläde han och
konsul C. F. Solberg tidningen
“Minnesota.” Båda dessa företag dukade
under af brist på kapital. Han biträdde
sedermera i flera år som medredaktör
vid “Skandinaven” i Chicago. Efter
några års bortovaro från Minneapolis
återvände han år 1882 för att åter
upptaga tidningsarbetet såsom manager för
St. Paul-tidningen “Nordvestens”
filialkontor härstädes. Han var en begåfvad
journalist och en utmärkt talare. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
