Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. G. JOHNSON.
Swan Gustaf Johnson föddes i
Slätthög, Kronobergs län, den 2o:de
Februari 1849 och är således smålänning
till födseln, ehuru han i dag räknas till
S. G. JOHNSON.
Minneapolis’ solidare
svensk-amerika-ner. Redan i unga år måste han hjelpa
sin fader med åkerbruket, och ehuru
han hade stor läslust och qvick
fatt-ningsgåfva blef han beröfvad all
skolundervisning, ty nio veckors
“plugg-ning” var den enda läskurs, som han
först vid 14 års ålder fick åtnjuta. Men.
fick han ej bokliga kunskaper, så fick
han åtminstone lära sig arbeta så
mycket mer, och den konsten har han aldrig
låtit gå sig ur händerna. Vid 25 års
ålder var han egen herre på täppan
och hade eget jordbruk, nära intill
föräldrahemmet, der han knoga’ och streta’
i två års tid, tills han slutligen fick
Amerika-feber, och en resa öfver
Atlanten var det enda, som kunde bota den
sjukdomen. I sina Amerika-bref hade
han läst så mycket om svenskarnes
framgång i Minnesota, att han också
ville komma hit för att skära guld med
täljknifvar. Vid 27 års ålder anlände
han till Stillwater, den 29:de April 1876.
Täljknifvar för 25 cents stycket funnos
i mängd, men guld att skära blef
osyn-light, hvadan han helt “penniless”
hyrde sig ut som biträde hos farmarne i
Washington county samt sedermera de
två efterföljande åren sammalunda i
Goodhue county. Efter att hafva
genomgått många hårda pröfningar kom
han år 1880 till Minneapolis och
började arbeta på tegelslagerierna. Han
såg nu att han slagit sig in på den rätta
banan och sände genast efter sin flicka,
en barndomsvän från hemtrakten, och
bröllopet stod i dagarne tre, den 3 :dje
December samma år (1880), men ödet
fogade det ej bättre än att hans kära
maka lemnade detta jordelifvet efter
endast elfva månaders äktenskap.
Johnson hade nu köpt sig eget tegelslageri,
och intogos tvenne tyskar som
kompanjoner. Efter två år såldes
tegelbruket på auktion, då Johnson, den ene
tysken och en svensk, Otto A. Benson,
köpte det då väl upparbetade
tegelbruket. I fjorton år arbetade de tre
tillsammans som kompanjoner. Johnson
skötte affärerna vid bruket och Herman
Vogt, den tyske kompanjonen, såg efter
affärerna i staden. År 1896 bildade alla
stadens tegelslagare en ring. Detta var
mer än Johnson kunde fördra, och sålde
han derföre sin andel år 1898 till sina
båda kompanjoner. Strax derefter
be-gaf han sig till Vestkusten för att om
möjligt finna ett fördelaktigt arbetsfält,
men kom strax tillbaka, fullt öfvertygad
om att Minneapolis likväl var den
bästa platsen. Ständigt upptagen af
träget arbete har Johnson allt som oftast
funnit det behötligt att ibland företaga
en och annan liten rekreationsresa,
bland hvilka hans färd till Sverige år
1890 tyckes mest ha intresserat honom,
ty förutom glädjen och nyfikenheten att
återse sitt barndomshem fick han,
liksom fallet är med de flesta
svenskamerikaner, se och lära mer af Svea
rike än under de 27 år han var svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
