Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 H. LINDSKOG.
säkerligen mera roligt än nyttigt och understundom
ingendera delen, helst vår informators antingen inbillade
eller verkliga sjuklighet, samt ett ostadigt och underligt
sinnelag bidrog, lika mycket som gossarnes yrhet, till att
mycken läsning, samt all undervisning i seder och moral
försummades. En af Assessorn utfärdad och i skolrummet
på väggen uppslagen instruktion gjorde dock en slags
ordning i läsetimmarne, och anständigheten i hans hus,
i sällskap med tre hederliga döttrar, hade något så när
samma verkan på sederna åtminstone för mig, som
oaktadt all ungdomens ysterhet allt ifrån spädaste åren
hatat laster och respekterat ära och dygd.
Naturen hade ock begåfvat mig med lämplig redighet
i begreppet och ett ganska starkt minne. En bok som
roade kunde jag snart lära utantill ord för ord, i syn-
nerhet om den var på vers. Påföljden var den, att jag
på mindre än ett år lärde mig explicera både något
latin och fransyska, det förra af informatorn och det
senare af en min bror, utom skrifning och kunskap i
kristendomen.
Detta bevisade kanhända en slags omtanka. Men
den sträckte sig icke till ett anständigt bemötande mot
vår lärare, som vid mer än ett tillfälle fick röna sina
disciplars tilltagsenhet, och hvaraf ett par prof kunna
anföras. Han hade gemenligen den ovanan att någon
stund, sedan han lagt sig om kvällarne, åter gå upp
och kläda på sig, då han fordrade en eller annan uppass-
ning af oss. Vi däremot älskade mera vår bekvämliga
hvila och sökte medel att ernå en mera stadgad nattro.
I spekulation att genom ett skalkstycke göra honom
ledsen vid sina nattpromenader, funno vi af en händelse
medel därtill i en igelkott, som vi mycket behändigt
praktiserade i hans ena byxficka en afton, sedan han
lagt detta plagg ifrån sig vid sängen. Efter någon stunds
hvila tänkte han äter nyttja denna bonad och drog den
mycket dristigt uppföre, men taggarne, som öfverallt
stuckit sig ut genom fodret, gjorde märken efter sig
hela vägen, och, då han i hastighet ville känna hvad
som var i fickan, fingo fingrarne samma erfarenhet.
Svårigheten var ock icke mindre att få dem nedföre
igen, och, ehuru vår rygghud härvid kom i fråga, hade
vi dock dristigheten, att skratta åt honom öfverljudt på
köpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
