Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. LINDSKOG. 77
synas mindre äfventyrliga, och frågan blef snarare huru
en tom mage kunde soulageras. Min värld förändrade
sig dock småningom till min fördel, och mina bekantas *
ädelmodiga tänkesätt gjorde bristerna mindre kännbara.
Mera van vid Stockholmslifvet och mina sysslor, började
jag efter hand få större inkomst och lärde äfven använda
den med hushållning och sparsamhet, hvarvid jag redan
från yngre åren varit van. Men jag märkte snart, att
utgifterna ökades i samma mån som bekantskaperna,
och lusten för en friare lefnad vaknade, allt eftersom
villkoren medgåfvo.
I synnerhet ambitionerade jag mycket, att vid hög-
tidligheter ej blifva utestängd, och på det jag skulle få
se med egna ögon och ej förvillas af osant prat, vågade
jag allting för att få vara med. Ett bevis därpå kan
anföras. Dagen efter sedan hertig Carls gemål anländt
till Stockholm, skulle operan Birger Jarl med stor
kostnad uppföras på rikssalen. Jag ville vara med,
men ingen biljett kunde erhållas, änskönt jag försökte
att genom kammarpagen Cederfelt begära en sådan i
hans namn af konungen själf. Jag fattade då det
desperata beslut, att Cederfelt skulle röfva en biljett
offentligen af Hoffurir Pihlgren vid själfva ingången, samt
lämna den åt mig, som skulle följa tätt efter. Men
som dörren ej öppnades, innan hela trappan och port-
gången var full af rikets högsta ämbetsmän med
deras fruntimmer, måste jag en lång stund svettas i
detta sällskap med farhåga att jag, som befann mig
utan biljett, skamligen kunde blifva tillbakastött. Till
all lycka gick dock saken för sig efter aftal, och mina
bekanta, som bjudit mycket för en sådan entré, kunde
aldrig begripa huru jag den gången fick slippa in. Inven-
tionen var dock sådan, att han ej dugde försökas mer
än en gång.
Bland mina Stockholmsäfventyr kan jämväl anföras,
att då jag en morgon råkade komma för tidigt på Kon-
toret och ledsnade vara ensam, gjorde jag en promenad
* Utom Inspektor Plantin och Slottsklockaren Grangren, som gjorde
mig mycket godt och i hvilkas hus jag nästan dagligen umgicks, blefvo
Kammarpagen, nu Majoren vid Adelsfanan Pehr Cederfelt, Underfältskären
vid Lasarettet, nu Anatomie professorn, Doktor Anders Johan Hagström,
samt Adjunkten, nuvarande Professorn vid Lunds akademi, mag:r
Matthæus Fremling sedermera mitt dagliga sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
