Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 H. LINDSKOG.
hemman Nuntorp och strax därpå tillbaka. Isen var
lutande från landsidorna och slog jag därför, då jag gick
bort. en lång kana öfver halfva älfven. Om jag gjort
detsamma vid hemgåendet, hade det ofelbart kostat
mitt lif. Men då hittade jag en lång stång på min öde-
gård, en sådan som annars vanligen aldrig plär finnas
på denna skoglösa ort, och denna tog jag upp utan att
därvid tänka någonting. Jag bekymrade mig ej om att
välja samma ställe, då jag skulle öfver älfven tillbaka,
som då jag gick bort, men kom att gå mycket varsamt
utför den lutande isen. I detsamma jag kom öfver land-
isen till själfva djupet, brakade det. Jag tyckte att isen
var mycket svart nära mina fötter framför mig. Nyttjade
därför stången i tanke att försöka hans styrka, men
fann i stället att jag stod just vid kanten af en alldeles
otillfrusen öppning. Så nära faran var ej tid att dröja,
emedan jag fruktade att iskanten, hvarpå jag stod, kunde
brista. För isens halhet och lutning hade jag dock svårt
att draga mig tillbaka annorledes än krypande, hvilket
ock skedde. Icke desto mindre gick jag öfver älfven
vid pass 40 à 50 alnar därifrån på samma ställe som
bortvägen, samt kände först en kall rysning öfver hän-
delsen, sedan jag lyckligt var öfverkommen. Stången,
som jag så oförmodligt hittat och medtagit, blef således
lika oförmodadt ett medel till räddning af mitt lif, och
Försynens vårdande hand röjde sig här uppenbart. Ty
ett enda steg till hade ofelbart flyttat mig i en annan
värld.
Året därpå den 19 Maj, då utstakningen af den
vattenskadade jorden vid Göta älf skulle företagas, rodde
jag i svår storm från utloppet af Carlsgraf öfver samma
älf i en liten oduglig båt, som knappast nådde en tvär-
hand öfver lugn vattnet i grafven. Som vinden blåste
mot vattnets lopp, bröts älfven otroligt, så att vi sånär
hade alla omkommit. Då vi fortsatte vår rodd vid andra
landet, sedan älfven passerats och största faran efter
vårt tycke var förbi, fastnade båten i en sank uppgrund-
ning, där den höll på att vältas af vågorna. Som bottnen
bestod af djup dy och vi ännu voro ett godt stycke från
landet, hade vår graf äfven här kunnat vara beredd.
Det var ej utan mycken svårighet, vi kunde arbeta oss
därifrån och komma till land.
Den 5 Juni 1780, då jag tillika med norske kapten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
