Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oö H. LINDSKOG.
närvarande fyra söner och en dotter utom en son, som
föddes under moderns sjukdom i flussfeber 29 Jan. 1783
och dog samma dag.
Gud har ock sett till de tryckande omständigheter,
som åtföljt min fleråriga sjuklighet, så att jag, sedan
min företrädare dött 19 Dec. 1791 och ett halft års lön
sedan blifvit indragen till kronan, fått åtnjuta lönen från
1 Juli 1792, efter det jag tjänstgjort utan lön i 173/4 år.
Det missöde har dock inträffat att, som riksgäldssedlarne,
hvilka- 1789 först utkommo, gifvit våra penningkarlar
och handlande tillfälle till ocker, myntet har sjunkit och
alla varor stigit i värde vida öfver den proportion, i
hvilken markegången förhöjts, hvarför lönen från den
tid jag däraf kommit i åtnjutande knappast varit half-
nyttig.
Bekymmmer och öfverhopade göromål hafva alltså
varit mina ständiga ledsagare. De böra glömmas. Men
faror, som stundom tillstött, förtjäna ihågkommas med
tacksägelse för den Gudomliga nåd, som rönts därvid.
Den 4 Febr. 1793 reste jag, efter flere kallelser af Herr
Öfversten och Riddaren Haij, till Onsjö i svårt regn och
blåsväder. Föret var klent och, som jag föreställde mig
att vägen var bar närmast Vänersborg, tog jag både
schäs och släde. Frusen och våt ville jag skynda till
staden och körde därför gent öfver sjöändan, då isen i
början tycktes stark. Men utan minsta brakning föll
hästen ned i djupaste segelleden, där isen närmast staden
var . så svag att den äfven började sjunka med hästen,
som var för schäsen och stod vid pass trettio steg bakom
mig samt hölls af min äldste son. Vi kommo dock ej
ned själfva, emedan fyra karlar, försedda med båtshakar,
stodo vid stranden liksom tillreds att rädda oss, hvilka
ock inom en fjärdedels timmes tid upphjälpte hästen
alldeles oskadad, så att jag, efter någon hvila i staden,
fortsatte min resa till Onsjö.
Samma år 1793 skulle gränsrödjning mot Norge
ånyo ske, som jag befalldes bevista som kommitterad å
Svenska sidan. Jag ville väl, i anseende till min svaga
hälsa och tillämnade brunnsdrickning, undanbedja mig
detta arbete. Men min Landshöfding Fredr. Lilljehorn
gaf mig vid muntlig konferens i förtroende tillkänna,
att man fruktade det gräl och tvistigheter skulle upp-
väckas på norska sidan, samt att han därför ej hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
