Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 K, HJERPE;
bland hvilka hemmanet Torsjöhult var det sista. När
jag där mätt till mot aftonen och icke ansåg mig kunna
hinna hem till Fräckestad, sade jag åt bonden, som bodde
där, vid namn Brynte:
"I natt blifver jag hos Eder, men i afton har jag
lust att följa Eder på sjön Unden, som gränsar härintill,
för att stödja med eld, som det kallas*."
Härtill var bonden i förstone helt villig, men efter
en stund kom han till mig och berättade sig vara tve-
hågsen, emedan det begynt blåsa något mot aftonen.
Hvarpå jag svarade att, så snart solen gått ner, blir
det väl lugnare, samt så godt som tvingade bonden att
gå med mig till sjös.
När vi då kommo till båten, som var i Gjellsta-
viken, voro allaredan två andra båtar utkomna med eld
på andra sidan viken, och var på den ene båten salig
Herr Prosten, glorvördige Håkan Undenius med sin broder
Fänriken Anders Undenius. Salig prosten var den tiden
Kaplan under sin fader, salig Herr Kyrkoherden Erik
Undenius i Undenäs församling, och bodde i Gjellsta by.
Då jag hämmade med årorna för bonden Brynte i
Torsjöhult, hvilken stod fram i stammen på båten med
eld och ljuster, slogo några gäddor och ålar, som lågo
på flaken i båten, hvarvid han sade till mig:
"När vi komma fram till holmarne, som äro emot
oss, så skall I vända båten och hämma tillbaka. Vill
Gud så kunna vi få så många fiskar på återvägen, som
vi nu hafva fått."
Jag tänkte i mitt sinne att så länge det nappade
hade jag lust att ro. I detsamma sågo vi ett stort träd,
som fallit kull från landet och låg i sjön, men när vi
kommo intill det, sade bonden:
"Kors i Jesu namn, ro tillhakas!"
Men som jag ej rodde så fort han ville, skulle han
sätta sig i mitt ställe. Jag går alltså upp till elden, då
jag fick se en ål, stor som en timmerstock, ligga bred-
vid den stora furulågan, tager så ljustret i hastigheten
och hugger till ålen, som jag tyckte bak om nacken,
emedan där var klar och hvit sandbotten, så att jag såg
huru han lekte med de fenor, ålen har fram vid hufvudet.
Vid det jag då högg till, slog båten öfver ända, så
* Stödja med eld — ljustra, fånga fisk om natten vid bloss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
