- Project Runeberg -  Samlaren / Första årgången. 1880 /
21

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ingen tvekan röjes uti den äfven lornt otryckta 8. k. air, i
hvilken han utsjunger sitt bjertas öfvertygelse:

»Ostadiga lycka jag acktar dig ev
Bedrägligt är båd ditt Ja och ditt Ney;

Du gångc mig raed, du stånde mig mot,

Jag skiöter hwarken din gunst eller hot.

Det goda, som mig nöije kan gifwa
Ar att beständig i kärleken blifwa
Och att beständigt igen hallas kiär.

De twå, de ögon twå,

Som styra mitt öde, inin lust och min smärta
Dem dyrkar och wyrdar jag steds i mitt hjerta,

De äro den lycka, jag endast begiär».

Dessa »ögon twå» inspirerade äfven följande täcka afskedssång:
»Jag skils raed sorg från ehr, o skönsta ögon twå
Och ber, ach, velen I mitt (jval och ängslar, lisa,

Så sömnen in och eder prakt ej wisa;

Ja lyser intet mehr tills jag ehr skåda må.

I foglar små, så framt min Iris täcka
Sig lägger ned till söms, så flygen ej för när
Och låten ingen henne väcka
Förr’n jag är här».

Möjligen tillhörde dessa mångbesjungna »ögon twå», ifall man
fär våga sig in på gissningarnes vidsträckta område, den
»charmante et tres bonne amie», till hvilken han 1705 forgäfves friade
och till hvilken han i ett bref af den 20 Mars 1705 ställer de
varmaste afskedsord vid hennes bortresa, samtidigt som han beklagar
sitt olyckliga öde, »qui me condamne å aimer sans esperance».
Han lofvar henne dock att underkasta sig sitt öde och ej vidare
oroa henne med sin kärlek.

Under allt sitt svärmeri för de sköna och sitt författareskap
hade han dock lyckats lägga sin skicklighet som embetsman i
dagen, då man ej gärna kan tillskrifva hans hastigt på hvarandra
följande befordringar endast högt uppsatte gynnares bevågenhet *). I)

I) Att illviljan skulle förklenande tolka hans umgänge med rikets
förnämsta familjer, var naturligt, men egendomligt är det, att ännu 1T38 finna en
anspelning härpå i en af stridsskrifterna mot Svenska Nitet, där det bl. a. läses*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:13:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1880/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free