Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»råka uti mina förra beklagliga vilkor näml. att gå därhemma och
slå dank».
De frnktade följderna uteblefvo dock. Fäderneslandets
olyckliga belägenhet hade det oaktadt på Werwings personliga
förhållande ett ganska vigtigt inflytande. Werwing, som i flera af sina
smärre dikter’) på ett sarkastiskt sätt yttrat sig om kvinnokönet och
äktenskapet och som 1709 i ett bref förklarat: »Pour moi je snis
misogamos an supréme dégré et ce ne seroit qn’å mon corps de
fendant qne je pliassc un jour sous )e joug de 1’hymen. Je le
con-sidére comme un débris de vaisseau qui se présente å nous dans
un naufrage. Il faut s’y accrocher ou périr», förlofvade sig dock
1710 med »en Öfverstleuitnants Enkia ung, förståndig, vacker, rik
och barnlös, egenskaper, som alla mäkta väl passade sig för en
avanturier af mina tarfvor», som han 1713 beskrifver sin fästmö i
ett bref till Greta Spegel, erkebiskop Haquin Spegels dotter med
Anna Schultin, Werwings mors styfmor. Denna förbindelse, som att
dömma af bans ännu bevarade bref till fästmön, väl mera var en
hufvudets än en hjärtats affär, blef dock af honom bruten, då ban,
ehuru han erhållit hennes moders bifall, ej kunde beveka fadren,
»som med sina glasögon tittande in uti det tillkommande sig
förbehöll, att först se huru det svänska väsendet skulle i verlden
af-löpa. Och sedan det omsider, Gud bättre, ju längre ju mer förfallit,
har ock mitt gilliarevärf måst sympatisera med fäderneslandets
allmänna öde». Så slutade denna hans förlofning, hvilken ej tyckes
hafva varit grundad på någon alvarligare böjelse, då ban med
ofvan-stående ord omnämner densamma för Greta Spegel i samma bref, 1
1) Såsom ett bland de bättre och mildaste styckena i denna riktning torde
följande godbit få anföras:
Apollo förföljande Daphne.
»Man läser, när Apollo fordom
Af kiärlek effter Daphne lopp,
Att han till henne skrek de orden:
»Jag är Poeters Gud, jag kan på luta
spela»;
Lapprij, hon lopp sin kosa fram.
»Jag är Doktorers Gud, jag kan all
krankhet hela»;
Hon flydde ännu mehr för detta fega
namn.
Men der han vist sig rätt betänkia, *
Så borde han ha sagt: »Min kära
Daphne kom,
»Jag vacker är och ung, jag kan dig
gåfvor skänkia»;
Hon hade säkert vändt sig om».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>