Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så afbröts en löftesrik bana, som annars sannolikt blifvit både
lysande och gagnerik. Den så plötsligt aflidne unge skaldens och
diplomatens stora begåfning, mångsidiga kunskaper, diplomatiska
erfarenhet och den stora välvilja och bevågenhet, hvarmed han
omfattades af inom kort så inflytelserike män sont Arvid Horn,
Carl Gyllenborg, Gustaf Bonde, Erik Sparre, Mauritz Wellingk m. fl.
torde ej jäfva en sådan förmodan. Vid hans så tidigt öppnade
graf var det ej endast hans adeliga vapensköld, som krossades,
utan jämväl alla de stora förhoppningar, som säkerligen vid honom
fästades af alla vänner af svensk vitterhet och svensk statskonst.
För hans många personliga vänner var dödsbudet utan tvifvel
smärtsammast och ej minst för barndomsvännerna och föremålet
för hans ungdoms kärlek Greta Spegel, som ännu dröjde fyra år,
innan hon gaf sin hand åt sed. kanslirådet Joachim v. DUben.
Utan tvifvel var hans död en stor förlust för Sveriges vitterhet, ty
nekas kan ej, att i de jämförelsevis få prof på hans skaldeförm&ga,
som ännu finnas i behåll, röja sig stora anlag, sonv, ifall det
förunnats honom en längre lifstid och mera tillfälle till deras
uppodlande, säkerligen skulle kommit honom att intaga en mer
framstående plats i vår litteraturhistoria, än den, som nu är honom
anvisad. Han hade många egenskaper, som tala härför. En
vidsträckt bekantskap med utlandets moderna litteratur, som röjer sig
i hans öfversättningar och imitationer från franskan, engelskan och
italienskan, uteslöt likväl ej en stor beläsenhet och ett stort
intresse för den antika poesien, hvilka bevisas ej blott af
behandlingen af antika ämnen och författande af t. ex. ett »Ode till
Me-lissa», som ganska bestämdt pekar på Horatius som sin förebild,
för att ej tala om öfversättningen af ett epigram af Martialis, utan
äfven af det jämförelsevis stora antal latinske författare, som vid
hans död funnos i hans knapphändiga boksamling (se bilagan).
Hans lyra hade toner af många slag, än ljöd hon i enkla, men
värdiga och ofta storslagna toner vid fäderneslandets store söners
grafvar, än tolkade hon hofvets och hela folkets beundran för sin
hjelte-konung, än klagar bon öfver skiljsmessans bitterhet för ett
älskande hjärta, än satiriserar hon tidens slappa moral. I hofvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
