Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derföör, Aeneas, behaga under min tak nu omsider en trygg bwila
taga. Protesilaus må dee andra med behörig nödtorfft forsee.
V. Inträde.
Achates.
Så låter liikwähl den odödeligas försyn een rättwiis sak sig
angelägen wara. Så har den omsider behagat wår förra oroo uti
lust, wår rädzla utbi tryggheet, wår flycht uti stillheet, wår möda
och nöd uti största lycksaligheet förwända. Aldrig kan iag
tillfyllest gläda mig öfwer den öfvermåttan ynnest, som Aeneas tillika
med dee andra igenfundna Trojaner hoos den bewågna Dido
åth-niuter. Ach att den gunstiga himmelen, Dronningens stoora
wäll-willigheet emoth oss täcktes öfverflöd en gång belöna! Men iag
måste wäll nu effter Aeneoe befallning förfoga mig till skepen,
Ascanio wår oförmodeliga lycka förständiga, och således med det
snaraste till håfwet med mig uppföra.
Andra Öpningen.
I. Inträde.
Dido.
Ack, du fast olycksamma Dido! Ästu så hastigt utaf een här- *
skande och mecbtig Dråttningh een arm och förachtelig trälinna
worden. Hwad har jag doch, hårde Venus, emoth dig brutit, att
tu mitt kyska hierta till frätande qwahl och plågor welat
underkasta? Aene*e öfvermåttan anseende, dess täcka seeder och
Heroiska hielteraod hafwer een sådan eld uti mitt hierta upptändt; att
iag heel och hollen brinner, lärer och snart nog försmälta, om han
mig intet med sin liuflighet swalkandes warder. Ey kan dess
Gud-dommeliga fägring någonsin låta mig j fred. Om natten plågar
den mig j fåfänga drömmar, om dagen swäfvar mig och slijk
Guda-skapnadt j tankar och sinne. Hwad blodiga Tårar krystar då mitt
olycksamma öde mig utur ögonen, hwilka mig all widare
kärleek-sens liufwa sötma förnekar. Ja Himmelen må witna, huru nödigt
iag Sickoe min swurna edh will bryta. Men hwaÄ kan een häfftig
kärleek, den och dee tappraste förmår sig underläggia? Anna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
