- Project Runeberg -  Samlaren / Första årgången. 1880 /
117

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dido. Så måtte nian deras sinnen försöka. Men hwart uth
willia dessa kåhlswarta moln med hijsliga blixtar?

Aeneas. Det är till befruchta, dee wårt antagande medelst ett
stort regn lära förhindra.

Dido. Huru är denna liufwa dagen uti ett bistert wäder
förwändt. Jag frucbtar Aeneas, det wara bäst sig nu undan
regnet gifwa.

Aeneas. Ja intet bätter. Jag föllier Drottningen gärua effter.

VI. Inträde.

Jarbas. #

Ach den odrägeliga harm du spotzke Dido måste mig alt
stadigt tillbringa! Huru hafwer tu åter min konungzliga högheet med
din olijdeliga spotzkheet beskymfat, j det du fram för mig een
härskande konungh den flychtige och siödrifne fremlingen till din
och Rijkets försvar hafwer upptagit! Skall du så den qwinlige
Aeneas fram tor dee Maurers wäldige konungh, allenast för sin
leekande later, påsmorda låckar och tepåta seder blifwa
föredragen och framsatt? Har icke iagh lijkwähl tig Dido, o stålta
Qvinna, innom mina gräntzer af tin flycht upptagit; ja och den
Jordamån som Tu nu åbor till din och dinas underhåld för ett
ganska ringa wärde gifwit?

O frätande harm! O glödande förtreet, som in till sielfwa
döden måtte brinna! Säg mig doch, store Gudh, Tu min Fader och
Herre, hwarest nu tin nijtiska hämbd, tin fräsande liungeld och
dundrande åskia äro? Eller fruchtom wij dem fåfengdt när dess
wirriga liud, med skimrande elden uti dee hisliga mohlnen tör oss
skymtar. Men hwad gagnar mig denna klagan? Det sluth iag
påminner mig wara af nådiga himmelen här utinnan gifwit, lärer
den mig vederfarna oförrätt alt nog hämna. Huru lärer Tu då, o
stålta Dido, tig ångra att Tu min ehrbiudna Scepter och krona
med föracht bemödt, när du seer dig af Aenea blifwa lemnat och
öfvergifwen. På slijkt sätt lärer ju himleir sielf tin spotzkheet
emoth mig wedergälla. Tack skee alt derfbrr Tig, O nådiga
himmel, som min ödmiuka böner behagat ansee och om een såå
rätt-/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:13:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1880/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free