Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vittra begåfning och samtidens mening derom torde dock ej sakna
sitt intresse.
Främst bland de samtida, som vidrört frågan om Armfelt
såsom vitterlekare, möter Kellgrens medtäflare om hedersplatsen bland
de gustavianska skalderna, Leopold. Han har i de poemer till
Armfelt, som längesedan finnas tryckta i Leopolds samlade
skrifter ’), oupphörligt anspelat på hans poetiska författarskap. Han
nämner honom »en qvick poet i vapen» (1786), »krigs- och
skaldekonstens heder, född med lika lyckligt öra för lyrans och
kanonens Ijnd» (1789), »poet med egen del i språkets ära» (1792), som
Ȋnnu stiger fram med glans
bland hvad i Sverige fins och fans
af statsmän, riddersmän, poeter».
(1807). Ej mindre frikostiga på artigheter i samma syfte äro Leopolds
otryckta bref till Armfelt på vers och prosa, hvaraf längre fram
meddelas några prof. Hnrn mycket i dessa uttalanden man än må
anse såsom komplimenter i tidens stil eller skrifva på räkningen
af personlig tillgifvenhet, så låter det knappast tänka sig, att
Leopold nnder loppet af ett par decennier i nästan alla sina
meddelanden till sin vän sknlle utan särskild anledning hafva återkommit
till en fråga, som borde hafva varit af så ömtålig art som Armfelts
vittra ära, i händelse denna endast varit en »nsnrperad repntation».
Ej mindre uppmärksamhet, äfven ur denna synpunkt, förtjenar
Armfelts förhållande till den snillrike konungen. Ännu bevarade
dagboksanteckningar från 1783—84 af den förstnämnde visa
liflig-heten af deras dagliga umgänge. Vid denna tid var det ännu den
lefnadsglade 26-årige kammarherrens hufvuduppgift »att hålla kun-
skyldig till något bedrägeri. Hallman å sin sida, som, i egenskap af en vitter
sekreterare med utsträckt fnllmakt vid den formella behandlingen, möjligen Dfattat
i pennan» större eller mindre delar, kanske hela den lilla vandevillen, knndc
äfven hafva fallgoda skäl att anse sig såsom dess egentlige författare. Både före
och efter Armfelts och Hallmans tid har en dylik form för samarbete vid
författandet af tillfällighetsstyckeu kommit till användning ; särskildt under Oustaf
III:s tid torde den ofta hafva förekommit.
1) Leopold, Poet. Arbeten (1873) I: 311—326.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
