Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungagunstlingarne, skalden och hofmannen, knöts ett
vänskapsband, som räckte lifvet igenom, och som i deras ännu bevarade
brefvexling funnit nttryck, hvilka förtjena att räddas nndan
glömskan. Tidens sociala former medgåfvo ej åt deras skriftliga
umgänge den okonstlade förtrolighet, som man i våra dagar älskar
att finna mellan vänner; men deras inbördes förhållande hvilade
ej blott på ömsesidig beundran, utan äfven på personlig
tillgifven-het. I de anmärkningar, med hvilka Leopold, såsom det synes af
politiska skäl, ansett nödigt att ledsaga de i hans Samlade Arbeten
(efter Armfelts död) tryckta poemerna till Armfelt, nämner han
honom »en man af börd och rang, hos hvilken egenskaperna af
snille, bravour och personligt behag icke synas hafva blifvit
bestridda; för öfrigt på sin tid uppriktig skyddsvän af språket,
konsterna, vitterheten, och som under ett fjerdedels sekels vänskaplig
relation till författaren (ehuru mycket upphöjd öfver honom) aldrig
gifvit honom i enskildt afseende orsak till andra tänkesätt än
erkänslans och tillgifvenhetens» ’).
En egendomlig episod i Armfelts och Leopolds samlif under
Gustaf III:s tid, som upplyses genom deras brefvexling, är deras
gemensamma fård och samtida vistelse i Finland under fälttåget
1789. Med samma flotta, som i September detta år öfverförde den
Armfeltska brigaden till Finland, och på samma fartyg som
Armfelt och hans stab, följde skalden, för att i konungens högqvarter 1
1) Det äldsta af dessa Leopolds poemer (1786) bär titeln: »Till en förnäm
herre, då han valdes till direktör af Svenska akademiens — en tydlig anspelning
pä Kellgrens ofvan nämnda poem. — Armfelts svar p& Leopolds snillrika
inträdestal i akademien är, lika litet som hans eget af Atterhom så strängt
klandrade inträdestal, något vältalighetsprof i egentlig mening. Det saknar dock
icke intresse genom åtskilliga nttalanden, knappast fullt akademiskt värdiga,
men betecknande nog för den 29:årige akademikerns skaplynne och
smakriktning. Den i ett dylikt tal något oväntade hyllningen åt »det täcka könet», som
är, »fastän ej alldeles fullkomligt, likväl ett af de största bevis på Skaparens
fullkomlighet» — torde få anses karakteristisk nog. Icke mindre är detta fallet
med den öppna bekännelsen: »Jag vet att det räknas ett helt folkslag till last
att vara af min tanke; men jag tillstår med uppriktighet, att jag i Frankrike
hellre skrattar med Moliére, än jag i England får spleen af Shakespeares
oskattbara grymheter». (Sv. Akad. Handl. I (1801): 187).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
