Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torde den tidens musici ex professo ej hafva gjort det, och att
man t. ex. tillskrifver Bellman melodien till »Märk hur vår skugga»
på grand af ett yttrande som Krans derom haft, beror på en
missuppfattning — ofta upprepad —, ty Kraus’ beröm gäller icke
melodien i sin helhet, utan en af Bellman särdeles lyckligt funnen
förändring deruti1). Till sina flesta sånger torde han dock begagnat
då allmänt kända melodier, ty man vet, att de här och hvar
sjön-gos, ehuru musiken ej cirkulerade i afskrifter lika lätt som orden1 2).
Man eger ett yttrande af Ahlström *), att Bellman »icke komponerat
en enda melodi». Å:s vidsträckta musikaliska umgänge, hans stora
rousikkännedom uppenbarad ej minst i hans verksamhet såsom
musikförläggare och grundare af det första svenska nottryckeri och
särskildt den omständigheten, att han satt de flesta
Bellmansmelo-dierna på papperet och gifvit dem den form, i hvilken de till oss
öfvergått, förläna hans uttalande en betydelse, som väl må synas
afgörande för saken i fråga.
Bellman hemtade sina melodier från den musik, som gjordes i
de — visserligen icke låga — kretsar, def han som yngling och
man umgicks. Hans minne och hans förmåga att uppfatta eller
rättare med sin uppfattning införlifva det karakteristiska i hvarje
melodisk vändning kan ej hafva tillhört en vanlig dilettant. Man
återfinner i hans melodier likasom i hans dikter hela skalan af
stämningar, hvarje skiftning från sorg till glädje, från yr munterhet
1) Melodien förekqpimer såsom »Rondo moderato» i ett »Divertissement»
för violin och bas af E. L. Zebell. »Rric Lorents Sebell», ledamot af K.
Musikaliska Akademien 1792 med anteckning i matrikeln »kammarskrifvare» och »Död
1801?», var icke närvarande vid något akademiens sammantråde efter 1796. —
Protokollen 1786—95 äro förkomne. Enligt Akademiens räkenskaper har »Herr
Zebell» löst diplom 1792. Han betalar dervid något mer än de andra.
Måhända postporto, om han ej befann sig i Stockholm. E. L. Zebell kom till Paris
1806 (Fétis kallar honom »violiniste allemande»), vann anställning såsom
fiolspelare vid Vandevilleteatern samt dog 1819. Åldre kataloger upptaga 7 tryckta
verk (Violinsaker) af honom. Ofvannämda melodi torde måhända deraf vara
den enda, som öfvergått till efterverlden.
2) J. G. Oxenstjerna (Dagboksant. utg. af Stjernström) nämner om
»Bell-mans upptåger» hos Commissarien Lisander d. 4 Dec. 1769: »i qväll höll han
en parentation öfver en död Riddare; alt på vers satt efter operastycken.
3; Sv. Biogr. Lex. 1867. XXIII s. 137.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
