Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armfelt och Leopold. Af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Armfelt och Leopold.
Under Gustaf Hirs senare regeringsår, då Armfelt och Leopold
gemensamt vistades i Stockholm, gaf den förres direktörskap vid
kongl, teatern ofta anledning till öfverläggningar med »Friggas»
och »Odens» författare. Biljetter, vexlade mellan de båda
vännerna, antyda att »Odens» ryktbare skald ej ansåg under sin
värdighet att begära råd af den omtvistade författaren till »Tillfället
gör tjufven».
Efter konung Gustafs död, då det var »förbi med snillets tid i
Sverige», och då för hans vänner, och i främsta rummet för
Armfelt, inträdde en tid af förödmjukelser och förföljelse, synes dennes
brefvexling med Leopold hafva hvilat under ett årtionde. Det öde,
som drabbade Armfelts öfriga korrespondenter under åren 1792 och
93 — att i mer eller mindre grad misstänkas såsom delaktiga i
hans ryktbara konspiration — gjorde det för Leopold till en lycka
fick se min visa öfver Adams ålderdom, så skref han följande prolog impromptu
på samma ton:
Bacchus med en af Behagen på knät
tömde sin bål, mellan kyssar och sladder:
det blef en son, som ni finner väl det.
och Apollo och Mars stodo fadder.
Uppväxt i nåder och täckelighet,
skötte han lika, den lifliga drängen,
värjan och lyran och bålen och sängen
— älskare, drickare, knekt och poet.
Först drog han ut framför bussarnes tropp,
drabbade Ryssen och slog den vid Ingo,
bäddade så sin vällustiga kropp
uppå de blodiga lagrar de fingo
Full utaf drufvor, behag och begär,
stor predikant af naturliga lagen,
älska’ och drack han till följande dagen,
— då tog han lyran och qvädde så här:
»Åldren spar ingen» etc. (Armfelts poem).
Då Armfelt, utan farhåga att detta något frivola skämt i tidens stil skulle
missförstås, lade det under sin vördnadsvärda hustrus ögon, torde dess
offentliggörande för ))Samlarenst> läsare ej behöfva väcka anstöt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
