Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armfelt och Leopold. Af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Armfelt och Leopold.
En enda likhet saknas vill:
det är kring hufvudet hans krans af gyllne strålar;
men hvad ej bilden fyllest målar,
det skall historien lägga till. — —
Han fortsätter:
Vår vitterhet befinner sig nu i lyftningen till det sublimare
Febuse-riet, och håller på att göra hvad Kellgren, salig riramaren, kallade det
stora tyska språnget. Sådana verser som blott hafva tydlighetens,
tankevärdets, språkcharmens och det ädla uttryckets förtjenst, och som en hvar
derför begriper, påstår man också att hvar och en kan göra, när han vill,
och derför vill ingen göra dem. Man lemnar detta föråldrade slag åt
Virgilius, Racine, Pope, Voltaire, Kellgren och deras slappa lärjungar. — —
Välan, Herr Baron, General, och en af de aderton! Akademien
haida ändteligen funnit ett tillfälle att åter bemästra sig af sin rättmätiga
egendom. Med hvad allmänt bifall detta skett, och med hvad särskild
glädje för mig, behöfver jag ej säga Herr Generalen. Det har ej varit
val, utan blott underdånig anmälan af akademiens önskan, och kongl,
bifall dertill, och derefter gemensamt tillrop af alla ledamöterne, och
inbördes lyckönskningar. Det som isynnerhet förtjenar nämnas, det är att
konungens bifall till akademiens underställning rörande Herr Generalen,
åtföljdes af H. Maj:ts särskilda nådiga loford öfver akademiens tänkesätt.
Men jag är förundrad att höra talas om ett inträdestal, då intet val
skett. Så långt jag kan förstå, borde väl Herr Generalens egenskap af
akademiens ledamot, fastän nu förnyad, likväl anses såsom gammal, och
afbrottet deri, långt ifrån att genom någon yttre form återkallas, tvärtom
betraktas såsom aldrig händt, och såsom på en gång utplånadt ur minnet
och verkligheten. Efter allt hvad jag kunnat erfara, var också detta
akademiens mening. Emellertid lärer likväl frågan blifva om ett slags
inträdestal, och ett nytt emottagande. Någon har äfven trott att Herr
Generalen icke skulle med missnöje säga akademien några ord Öfver sin
långa söndring ifrån henne. Jag kan ej veta huru Herr Generalen sjelf
tänker öfver detta ämne; jag påminner mig blott att det var Herr Generalen
som förde klubban vid mitt inträde, och att detta kall beror af lottning. Tänk,
om det blefve mig, som denna lott nu träffade! och om jag vore af ödet
bestämd till den sällsamma äran, att tillbaka emottaga min emottagare!
Ty jag kan ej föreställa mig annat, än att Herr Generalen skyndar
tillbaka i vår lärda famn. Icke att jag anser den akademiska äran såsom
någonting utmärkt smickrande för en man, så upphöjd af sin börd, sin
egen ryktbarhet, sina militärisk^ och ministeriella förtjenster, sina glin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
