Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armfelt och Leopold. Af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armfelt och Leopold. 41
ningar ändras, befästas eller beriktigas endast af meningar; och
undersökning, då den är oumbärlig, fördrager sig ej med litterära maktspråk.
Gyllene ord i sanning, hvilka kunde vara värda en man, som
gjort vetenskaplig forskning till sin lefnadsuppgift; vackra
vittnesbörd om ett fördomsfritt och ädelt sinne, djerfva ord derjemte till
den enväldige och småsinte konungen! — Tyvärr blefvo de utan
åsyftad verkan. Konungen anbefalde i ett bref från Greifswald d.
21 juli 1806 akademien att der främmande ord måste bibehållas,
»nyttja det stafningssätt dem enskildt tillhör och hvarmed de förut
blifvit skrifne». Särskildt för Leopold, som skämtsamt nämner sig
sjelf »upphofsmannen till hela detta ortografiska rikstumult», var
denna utgång sårande. Men till Armfelt skyndade så väl han som
den vördnadsvärde Rosenstein att uttala sin lifliga tillfredsställelse
öfver hans betänkande i ämnet. Den sistnämnde skrifver —
egendomligt nog i en brefvexling i detta ämne på franska — till
Armfelt (16/5 1806): »Votre lettre m’a comblé de joie et votre mémoire,
je vous le dis sans la moindre flatterie, d’admiration. On ne
saurait écrire avec plus de clarté, plus de justesse, plus de
precision et avec un plus noble courage». Och Leopold sände den 20
juli s. å. följande tacksägelse:
»— Emottag emedlertid, Herr Baron och General, min och alla svenska
litteratörers beundran och tacksamhet för det verkligt förträffliga
betänkandet öfver detta högmål, hvarmed Herr Baron gjort en lika heder åt sig,
akademien, språket och sitt stånd. Det var då i himmelen beslutet att
Baron Armfelt skulle förena hos sig ensam alla talanger, och lemna ingen
odelad åt oss andra smärre dödlige! Men hvem kunde nånsin veta att
Herr Baron var till och med en lärd ortograf? Jag har i 10 år arbetat
oupphörligt i detta ämne, men jag vågar i sanning ej smickra mig att
hafva gjort derom någon så god afhandling».
Ett par år senare, 1808, då Armfelt vistades i Stockholm,
öfversände Leopold till honom för genomläsning en af sina
ofvannämnda uppsatser i ämnet med följande skämtsamma poem.
Som Alcibiades ej sätter arm och ben
i fara, denna tid, bland fält-pass och på brecher,
till värn och heder för sitt snögiga Athen;
ej heller, nu som förr, vid midnattslampans sken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
