- Project Runeberg -  Samlaren / Andra årgången. 1881 /
42

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armfelt och Leopold. Af Elof Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 Armfelt och Leopold.

chiffrerar, från ett hof, vidlyftiga depecher;

ej heller, stat från stat, gör mer en lång rundan,

nu hotad i Tarent, och nu ej trygg i Sparta;

kanske ej heller har, som han var fordom van,

affärer, daglig dags, mer ljufva och àparta:

så tar ortografin sin tid, för sin process,

och nyttjar, till sin vinst, det nu bemälta skälet,

viss om, att snillets eld hos Alcibiades,

förmår att sprida ljus till sjelfva bokstafsgrälet.

Men bokstafsgrälarn sjelf, som kunde orsak bli

att Alcibiades förskräckligt kom att ledas,

är rädd att myggets lott kan honom lätt beredas

som ljusets låga ser, och ger sig midt deri:

han nalkas verkligt här sin Grek och dess geni,

väl glad att vinna ljus; men också — rädd att svedas.

Så brefvexlade de båda gustavianen^ ännu under senare
delen af sin gemensamma bana. Det ystra skämtet var ej längre,
som i kung Gustafs dagar, hufvudsaken i deras meddelanden. Den
lysande hofmännen och konungagunstlingen var ej längre blott en
»flöt Kavaler» — för att använda ett fritt danskt uttryck — i bittra
pröfningar hade han mognat till en tänkande man, hvilken ej blott
»snillets glada lekar» och krigarens ära, utan äfven statens
allvarliga värf lågo om hjertat. Det ärofulla slutet af Armfelts lefnad,
som egnades åt hans fädernesland Finlands väl, har beredt honom’
ett oförgätligt rum i dess historia. De offentliga värf ven bortjagade
dock aldrig hos honom umgängets lätta behag och den kärlek till
»det glada vettets yrken», som han i Gustafs hof förvärfvat. — Och
Leopold, som i 15 år öfverlefde sin vän, och under denna tid såg
nya bildningselementer framtränga och ett nytt slägte uppväxa,
hvilka ej lät honom tvifla om sin afsigt att undanskjuta honom
från hedersplatsen i Sveriges vittra verld, dröjde ännu under
ålderns dagar med förkärlek vid den ljusa bilden af ungdomsvännen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:13:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1881/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free