Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmaniana. Om Bellmans melodier. I. Af Julius Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uti Paris var det den svenske ministern Creutz som förmedlade
detta den franska musikens inflytande. Hos honom umgingos både
äldre och yngre kompositörer, af hvilka flere, särskildt Grétry, för
sin uppkomst delvis hade att tacka hans verkligt artistiska
mæcenatskap. Ett öfverslag af de notiser, som undertecknad hittills
samlat, ger äfven vid handen, att det af utländsk musik främst är
Frankrike, som lemnat Bellman hans melodimaterial. Så hafva
funnits af följande franske kompositörer: Albanêze 1 melodi,
Audinot 1, Campra 2 (kanske flere), Dezède 2, Dorat 1, Duni 3,
Grétry 4 (kanske flere), Lagarde 1, Monsigny 2 (kanske flere),
Philidor 2, Rodolphe 1, Rousseau (J. J.) 1, Sodi 1. Dessutom omkr.
25 melodier af otvifvelaktigt franskt ursprung, ehuru af obekante
tonsättare, häruti icke inräknade menuetter och kontradanser, af
hvilka åtminstone de senare till en stor del torde varit dansade i
Paris. Af tyska namn kan, då Naumann och Kraus räknas som
svenskar, blott ett nämnas: Haydn, ehuru obestridligt är, att flere
melodier hänvisa på maneret i kammarmusiken sådan den i
Tyskland befanns före Haydn, Mozart och Beethoven. Af engelskt
ursprung hafva förutom duetten ur Händels »Acis och Galatea» (»Så
skal en Dufva drifva» = »Gråt Fader Berg och spela») anträffats 4
melodier, af italienskt (Pergolese) 2.
Atterbom förmodar (Sv. Siare och Skalder VI: 1: 51) att
Bellman äfven användt melodier, »som ursprungligen hade tillhört en
då nyss försvunnen tidsålders andliga qväden — ja, en ännu äldre
tids piæ cantationes - - och af hvilka troligtvis flere, under hans
barnaår, varit sjungna vid de fromma sammankomsterna i hemmet».
Vi citera vidlyftigt, enär åsigten återkommer hos dem, som efter
A. kommenterat Bellman[1]. Såsom exempel härpå anför A. »Ack
hvad för en usel koja» och »Sjung och läs nu Bacchi böner». Den
förra melodien har likväl karakteren af en fransk »rondeau» från
förra århundradet, som väl på Bellmans tid kunnat användts hos
oss såsom kontradans. Om den senare åter vet man, att det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
