Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bidrag till Israel Holmströms monografi. Af G. Frunck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bidrag till Israel Holmströms monografi. 83
Tvifvelsutan är det författadt mindre i afsikt att lämna en
beskrifvande dikt öfver Polen och dess innevånare än att till nöje
och förströelse för kamrater och ej minst för konungen själf
förlöjliga den genom de många segrarne ringaktade fiendens
samhällsordning och bruk. Någon karikatyr häraf har han dock ej
gjort, och mycket i hans teckning är, såsom man finner,
öfverensstämmande med den historiska värkligheten.
Af de poem? hvilkas ålder man känner, är grafskriften öfver fru
Johanna Spalding det älsta. Det är skrifvet 1688. År 1693 hade
han som poet vunnit det anseende, att han ansågs lämplig att på
riddarhuset hålla parentationen öfver drottning Ulrika Eleonora,
hvilket skedde i de kungliga rådens, ministrarnes och ständernas
närvaro d. 1 Dec. detta år (trykt i Sthm in folio hos Burchardi).
Likaså höll han på riddarhuset parentationen öfver Karl XI 1697
och en »solenn oration» vid Karl XILs kröning s. å. (båda trykta
i Sthm in fol.). Med anledning af dessa värsifierade orationer
skref Werner von Kosenfelt en dikt till Holmström (Hanselli XVI
s. 248). Det är sannerligen ej ringa lof som häri egnas
författaren: hans skaldekonst kan trotsa en Pindar, en Homer. När
Hellas af muhamedanerna förstördes, flydde Apollo med sin parnass
till norden. Helicon och Athen finnas nu i Stockholm.
»Gak hän, som det ey tror
Och hör på Holmströms mund och hvad i svensken boor».
Det var likväl ej genom dessa omfångsrika, men poetiskt
värdelösa alster, hvilka ex officio författades, utan genom de dikter, där
han fick vara sig själf och gifva otvunget lopp åt sin naturliga
begåfning, som hans namn som skald hyllades af eftervärlden.
Frihetstiden fann sig ännu intresserad af honom, och i dess vittra
kalendrar saknas han ej gärna15).*
15) För fullständighetens skull nämnas här de i dessa intágüä
skaldestyk-ken, som saknas i Hansellis upplaga: Grafskriften öfver Ingrid Nolanvähr
(Allahanda II. Sthm 1757). »Grafskrift öfver Carl Xll:s Björn* som föll genom en
glugg och slog ihjäl sig» (Allahanda III 1758) »Om Werlden» (Sahlstedt, Saml. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
