Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bidrag till Israel Holmströms monografi. Af G. Frunck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bidrag till Israel Holmströms monografi. 85
»Ibland Poeter är han min knä Camerat, och jag ungefär af hans
styr ek a».
I den lilla afhandling »Om Poeter och Verser i gemen och om
Denna Samlingen i synnerhet», som Sahlstedt bifogar sin förut
omtalade antologi säger han: »Holmström kunde stämma sin luta
både till frögd och sorg, at det let lika wäl. De små stycken jag
af honom här i Samlingen infördt, låta nog märka hans skickliga
Skaldegåfva så at jag ej behöfver därom widare nämna». — Lidén
i sin af oss ofta omtalade synnerligt värdefulla källskrift öfver
Holmström i »Historiola litteraria» egnar honom några ampla
loford. C. U. Broocman, som (i en disp. under E. M. Fants praesidium)
trettio år sedan Lidén utgifvit sin fjärde afhandling af nyss nämnda
Historiola, fortsätter hans arbete efter hans till Ups. univ:s bibl.
donerade manuskript, kallar i sin inledande öfversikt Holmström
tillika med Stjernhjelm, Columbus, Dahlstjerna och Spegel
»exi-mios patriæ vätes», och det heter om desse, att de mer än andre
förstått att poesiens väsen och skönhet ej ligger i meter och rytm
utan i en teckning af värkligheten egnad att göra intryck på
känslan (»sensibus permovendis accomodata»). Såväl Lidéns som hans
efterföljares på latin uttalade omdömen öfver de äldre skalderna i
allmänhet äro dock hållna i en altför panegyrisk stil. Af mera intresse
är därför ett uttalande af gustavianernas literaturhistoriker ex
of-ficio Blom, som i sin ofvan anförda afhandling ej sällan behandlar
poeterna före Dalin j)å ett sätt som vore deras skrifter till mäst
som skottafla för hans kvickheter, men mot Holmström visar sig
rätt bevågen och säger: »Hans mindre stycken af Grafskrifter,
Visor och Suppliker äro lyckligare bevis (än parentationerna och
den solenna orationen) af naivitet och rörlig versifikation. Hans
lilla Grafskrift öfver konung Carl XILs hund bör ej glömmas».
Hammarsköld däremot, som genom sitt citat från »Den olycklige
Sylvanders lefverne» och sitt omdöme däröfver visar, att han känner
detta poem endast som fragment, är honom oblid och utfar mot honom i
hårda tillvitelser. Vi lämna de öfriga i sitt värde och upptaga blott en,
emedan vi just genom ömvändningen af densamma vilja framhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
