Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment af J. G. Oxenstjernas dagbok, förd på Skenäs 1805. Af Aug. J. Hjelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstjernas dagboksanteckningar 1805. 21
dra, äro vi nu mera söndrade i begär, och hans åminnelser äro mig
äfven så likgiltiga som mina kunna vara för honom. Vi trösta oss
på ömse sidor. Han, i njutningen af det närvarande, och jag i
hugkomsten af att hafva, i 18 år, haft Gustaf den III:s förtroende
och éstime; hvilken på sin tid ej passerade för så alldeles dum,
när frågan var att utröna menniskjor, och dömma om egenskaper
af förstånd och hjärta.
Den 18. Augusti. Sondag. Evangelium säger att man ej
ohelgar Sabbathen med att draga Oxen ur brunnen. Jag har gjort
tvärt emot; ty jag har stoppat oxen i brunnen. Jag har badat
min Herr Son för femte gången.
Därefter sysslosatte jag mig att smälta vax, till ett slags bållar
som skola — nyttjas för tänderna, en Chymisk beredning som jag
själf utfunderat.
I dag talte jag om den saken som jag uppskjutit med tills
nu, och som gjorde ett af mina föremål vid min hitresa. Jag talte
därom först med Cousine Albertine, emedan när man vill uträtta
saker der persuasion behöfves, man bör gå under fruntimrens
beskydd. Det antogs väl och vänligt af henne, och hon har afgjort
med sin Man att jag får 100. Riksdr till skänks för unga Axel.
När jag nu lägger därtill att Albertine skänker äfven skjortor,
strumpor och Skor åt gamla Axel, så kan jag ej vara missnöjd
med denna välvilja, och har således tämmeligen väl uträttat detta
åliggande.
Men det som jag ej utan en värkelig erkänsla kan omtala,
är både hennes och Cousin Jan Hennings soin för Gösta. Det är
ej möjligt att mer akta ett eget barn än hon gjort under denna
långa sejouren, till en grad att förutse och påminna mer än jag
kunde göra sjelf, och taga kunskap om Göstas klädsel, och säga
hvilken han borde bruka, allt som det var kallare eller varmare,
och vid hvilken Visit han kunde taga den ena råcken såsom mer
passande än den andra. Jag kan ej neka en soin gifven af en
värkelig vänskap och ej undgå att ärkänna den; ty den hade
ingenting tillgjordt, utan var en Mors omvårdnad för sitt egit barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
