Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabeln om Kärleken och Dårskapen. Af Isak Fehr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Fabeln om Kärleken och Dårskapen.
Man finner här ett lätt anslag till den godmodigt skämtsamma
ton, hvilken ger ett sådant friskt behag åt Fru Lenngrens
framställning. Lanæri dikt är, efter hvad vi ofvan nämt, till utgifvandet
åtminstone äldre än den af oss förut meddelade öfversättningen ur
Stockholmsposten för år 1786. Lanæri bearbetning af detta ämne
är dock ej den äldsta på svenska. Dalin har fattat ett sådant tycke
härför, att han tvenne gånger upptagit det till behandling. I Dalins
Vitterhetsarbeten Stockholm 1762 III s. 143 läses följande dikt:
Dårskapen Kärlekens ledare,
Isfär Kärlek war ur lindan ledig,
Han med Fru Dårskap kom i lek;
Som ingendera war rätt sedig,
Så wanka stryk och gassen skrek.
Hans klara syn, som förr berömdes,
Fick då sitt fel, som man förstår;
Men till ett straff, Fru Dårskap dömdes,
Att leda Guden hwart han går.
Och i samma diktsamling (VI. s. 423) finnes en dikt, som Dalin
kallar Fabler: Wisa. Det är ett fyndigt uppradande af fabel vid
fabel, hvar och en omfattande blott en strof. Den fjortonde strofen
behandlar samma ämne på följande sätt:
Fru Dårskap med en boll så dref
Till Astrild, att hel blind han blef.
Hon dömdes då af Rätten,
Allt wäl!
Att leda lilla Sprätten.
I förstår mig wäl.
Det är ej otänkbart, att Fru Lenngren från sin ungdomsläsning
bibehöll några hågkomster af dessa DalinJs verser, som kanske
ingifvit det gryende skaldeanlaget en önskan att ge samma ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
