Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samuel Ödmann och Nya Skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Ödmann och Nya Skolan. 167
kall som is, och jag har hört, att just sådana stycken, som honom
borde förödmjuka, utgöra hans Lieblings leeture. Man läste hos mig
i aftons de utkomna bladen, och skrattade, särdeles åt ett och annat
infall, som dömdes träffande. — —
Den 19 Febr. 1819.
— — Lycka till Hederskransen! En författare kan aldrig få
större seger, än ett sådant svar. Man ogillar här allmänt H:s
piedestaliska påfund \ Äfven hans consortes blygas och ursäkta
endast dermed, att apostillen är af annan hand, som copierat Fichtes
stridsskrift mot Nicolai. Det lärer höra till den höga visheten; ty
Schelling försvarade sig så mot Jacobi. Det skall väl vara en
compliment till Prof. Geijer. Sannolikt anser han det icke så. Gud
bevare oss för våra vänner. Jag menar, att ej heller Atterbom
önskat sig för publiken framstäld i denna gement obscena gjestalt,
compagniet oaktadt. Ideen är illa utförd. Åtminstone aflastades
ej Gudarnes ambrosia, som icke, ens sedan den gått igenom deras
tubus intestinalis, påfordrade snus. Här fordras stinkspiritus äfven
hos läsare. Men hvilken är den Fru **, som anför processionen?
Man gissar Fru Lenngren, och att man så velat hämnas den heder,
hon fått af Sv. Akademien att medailleras. * Skamlösare kunde
aldrig tänkas. Hennes oefterhärmligt täcka, husliga teckningar
1 Hammarskölds »Allmänna Journalistens hederskrans», den bekanta
smäde-skriften mot Wallmark, som på sjelfva julafton 1818 inkastades i hans bostad.
S. 33, 34 skildras förf:s syn, huru på Träsktorget skulle resas en minnesstod åt
Journalens författare. Piedestalen, som af »anhängarne» uppfördes, utgjordes af
Wallmarks skrifter och Journal-packor. Men mästarens bildstod saknades, och
ingen materia fans, hvaraf den i hast kunde formas.» Då såg jag Atterbom och
Geijer», heter det, »komma gåendes, tyngda af en Ambrosia-måltid, och då de
märkte den gräsliga pappersstapeln, tyckte de den vara beqväm och alltså klefvo
de upp på den, hukade sig ned för ett ögonblick, med ryggarna vända mot
hvarandra, och sedan bortgingo de helt förnöjda och lättade. Knappt hade
Journalbeundrarna sett dessa nedstiga af piedestalen, förr än de i entusiastisk
förtjusning utropade: allt är fulländadt, och dansade med fröjd, som Israels
hof kring guldkalfven, hvarunder dock de flesta ofta togo snus ur sina dosor».
— Bland Journalistens anhängare, som uppträdde i processionen, nämnes Fru** i
skepnad af en kråka, ledsagad af den i »Tyskbagarbergen grasserande satan» m. fl.
Samlaren. 1883. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
