Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författareskapet till legendariet i Codex Bildstenianus. I. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit känd i Sverge. Den tredje möjligheten, att de citerade orden
värkligen stått i det ursprungliga manuskriptet, stöter dels mot den
ofvan påpekade motsägelsen, dels däremot att författaren i så fall
svårligen skulle hafva försummat att uppräkna de efter Richards
död följande tyska kejsarne, dels slutligen mot författarens yttrande
att schismen mellan kejsaren och påfven ännu varade. Rudolf stod
som bekant på god fot med Gregorius X, hvilkens understöd han
till stor del hade att tacka för sitt val. Denna möjlighet, enligt
hvilken »som en lifwer» skulle afse Edward I † 1307, måste derför
anses utesluten och vi få således antaga 1273 såsom legendariets
terminus ad quem. Mellan detta år och 1265 måste författaren
således hafva nedskrifvit sitt arbete.
Innan jag lemnar denna punkt, vill jag i korthet undersöka
en med dateringen sammanhängande fråga. Kunde det nämligen
visas, att någon af legenderna måste hafva författats efter 1273,
vore styrkan af de föregående bevisen i någon mån försvagad.
Visserligen är det tänkbart och t. o. m. troligt, att i en samling af
denna art stycken infogats, som icke tillhört den ursprungliga
redaktionen, men hvad jag vill visa, är att åtminstone intet
literaturhistoriskt skäl finnes för att antaga nödvändigheten häraf.
I samlingen har äfven upptagits Erik den heliges legend.
Stephens anser denna såsom ett senare tillägg, och låter samlingen
afslutas med Petrus predikare (Leg. s. 836). De där förekommande
orden »ok mång annur ok naestan otalik (järtecken) giordhe sanctus
petrus till loff ok aero ens gudz fadhers oc sons ok thaes helgha
anda. I thera thriggia ens nampns hedher oc gudz modhirs mø aero
ok aldra haelghona wari thz alt giort Jak hafwer laetit skrifua -
amen.» fattas af honom såsom hela samlingens epilog. Såvidt jag
kunnat finna utgöra de endast afslutningsorden till Petrus
predikares legend. Utom det att legendariet troligen haft en andra nu
förlorad del, förekomma liknande epiloger äfven annorstädes (se
Leg. ss. 600, 888, 914, 917). Häri kan jag således ej se något skäl
för antagandet, att Erikslegenden ej tillhört den ursprungliga
samlingen, och jag skall nu söka visa, att troligen äfven denna
helgonhistoria är författad före 1273.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
