Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om drottning Kristinas literära verksamhet i Italien. Af Ernst Meijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 Om drottning Kristinas literära verksamhet i Italien.
11 b
kommenterades, det berömdes och klandrades och det invecklade
sin författarinna i tvister med Bayle, som deri vädrade
protestan,-tism. I sjelfva verket är författandet af detta bref ett bland de
vackraste drag i Kristinas lif, hon visar här att hvilka
beskyllningar för bigotteri och hyckleri som än kunna utslungas mot henne,
förlorade hon dock aldrig humanitetens fordringar ur sigte och
tvekade ej att göra dem gällande äfven gentemot Europas mäktigaste
monark.
Ett icke mindre berömdt bref var det till Chanut af den 28
Febr. 1654 (Arck. I, 396), hvari hon redogör för sina anledningar
att afsäga sig kronan \ Hon vände sig här till en vän och
gunstling »en af de två, för hvilka hon bryr sig om att förklara sitt
handlingssätt». Brefvet är förträffligt skrifvet, det är hållet i en enkel
innerlig och bestämd ton, fullt af korta betraktelser öfver den
förflutna tiden och värdiga ^föresatser för den tillkommande. »Min
långa frihetstid skall jag begagna till att undersöka mitt förflutna
lif och ändra mina fel utan att förvåna mig öfver dem» etc. Några
af de verkliga anledningarna till tronafsägelsen meddelas ej, det är
en slags filosofisk sjelfbekännelse, ett motstycke till hennes
sjelfbiografi och till hennes »Sentiments».
Kristinas bref förete en brokig vexling af skiftande tankar och
föreställningar, vi få genom dem en inblick i hennes tankegång
under alla lifvets olika förhållanden, ända från hennes ömma och
kärleksfulla bref till Ebba Sparre kort efter afresan från
fäderneslandet eller hennes trösteskrifvelse till den unge Del Monte vid fadrens
död, ända till de hånande och hotfulla skrifvelser, hon utslungade
mot Innocentius XI och hans embetsmän under den hetaste striden
om qvartersfriheten. Till sina tjenare och agenter skrifver hon än
i mild och berömmande ton (brefven till Cedercrantz och Del Monte),
än i uppretad ochj hånfull (brefven till Davison och Wasenau),
än är hennes stil högstämd och allvarlig, än bedömer hon fint och
spirituelt de omgifvande företeelserna, än griper hon till satirens
1 Ehuru detta bref tillhör den senaste, delen af hennes svenska period,
hvilken här ej behandlas, tvekar jag dock ej att anföra det såsom ett af de mest
lysande prof på hennes epistolografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
