Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om drottning Kristinas literära verksamhet i Italien. Af Ernst Meijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om drottning Kristinas literära verksamhet i Italien. 107
De skrifter af drottningen, som jag i likhet med Grauert
benämnt de historiska, äro af två olika slag, å ena sidan de
historiskt-filosofiska resonnemangen öfver Alexander och Cæsar, å andra sidan’
hennes sjelfbiografi, hvartill ansluta sig hennes mynthistoria och
förklaring öfver Sveriges vapen, de två senare af ringa vigt.
Mynthistorien, som endast är en förteckning på slagna och
projekterade medaljer öfver Gustaf Adolf och Kristina, sändes
Arc-kenholtz från Rom och är i öfversättning intagen i hans
merom-nämnda verk. Ett annat Ms i 4:o på italienska, »Bovesci di
me-daglioni con Ii loro motti», finnes på Kongl. Bibliotheket i Stockholm
tillsammans med andra Kristinamanuskript och försedt med
egenhändiga rättelser af drottningen. — Hennes förklaring af det
svenska vapnet, som på några sidor behandlar Vasa-vapnet och
Vasaslägtens historia, särskildt skrifven som rättelse och komplement till
de Prades »Gustaf Adolfs Historia», är på italienska författad på
hennes befallning och med hennes rättelser och tillägg af hennes
sekreterare. Ms. sändes Arckenholtz från Rom jemte de öfriga
papperen till och om drottningen.
Viktigare äro hennes tankar om Alexander och Cæsar. Dessa
ansluta sig på det närmaste till hennes aforismer; de äro nämligen
icke några egentligen historiska uppsatser utan fastmera en samling
sentenser och omdömen om de båda hjeltarne. Drottningen följer
deras lefnad, uppehållande sig vid dem af deras handlingar, som
hon anser karakteristiska, och uttalar berömmande eller klandrande
sin tanke om deras moraliska värde. Dessa tvenne historiska
per-SQnligheter tilltalade henne i hög grad, och både i hennes bref och
aforismer återkomma oupphörliga omdömen om deras lif och
jemförelser med deras historia. »Han bortskänkte konungariken», säger
hon om Alexander, »med lika mycket nöje som han eröfrat dem,
och alltid sig lik var han stor och beundransvärd i allt. Man måste
tillstå, att denne furste egde tusen vackra och stora egenskaper, som
gjorde honom så beundransvärd, så värdig herraväldet öfver
verlden.» — På ett annat ställe säger hon efter att hafva anfört några
af Alexanders fel: »Men om det är sannt, att han är skyldig till
alla de brott, för hvilka man beskyller honom, eller till en del af dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
