Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsstudier. Af H. Schück. 1—4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnaboken. 69
sisk författare. Dylika historier voro nämligen ytterst vanliga i
medeltidens för predikobruk afsedda exempelsamlingar, och
åtminstone en del af Peder Månssons berättelser återfinnas i Dyalogus
creaturarum moralizatus. Såsom exempel på »klassiciteten» i dessa
historier må följande prof vara till fylles:
Marchus Attilius Konungh i Rom stridandes i africa bleff gripin
Athe-nis, Tå gaffs han täden loff hemfare till Rom, medh sådane welkor och
förordn, att han Swor sigh wilie komme igen till Athenas eller sände
någre andre fån ger lösze som wore fångede i Rom, aff theras stadh
Athenas. Tå han kom till Rom ingik [han] på Rådhuszitt, vnderwiszendes
menighetene szin fängilsze, och affrådde att the skulle ingelunde Sleppe
them the hade fångett aff Athenis för szine skuldh, Ty the fångerne woore
mechtige Strizmänn starke Snälle och vnge, och han sielffwer war thå
worden gamell mann, Och ähn thå hans hustru, barnn, och wener wille
honom hollit kwaren, likwell wille han heller färe åther till Athenis och
lida dödhen än bryte szine troo och lyfte, hwilka han hade loffwett szinom
fiendom, Och tå han kom åther thill Athenis Spikades han mellan tu
bräder och Sågedes så sönder i måånge deeler.
Det enda rent själfständiga hos Peder Månsson är hans
versifierade förespråk. I öfrigt följer han Erasmus steg för steg, blott
på ett par ställen tilläggande några notiser om Sverige (så t. ex.
uppgiften om tullen, Eichhorn s. 125). Däremot äro många af de
uttalanden, som af Eichhorn ansetts vara uttryck för författarens
ovilja mot unionen, endast fritt öfversatta från Erasmus, ehuru
försedda med en något starkare färgläggning. Erasmus yttrar:
»Equi-dem optarim Principem natum et educatum apud eos, quibus sit
imperaturus, quod optime coeat et coalescat amicitia, quoties a
natura proficiscitur initium benevolentiæ». Detta återgifves af
Peder Månsson: »Äldre nyttigest och bästh är then wälia thill konungh
szom födder och vppfostrader är i rikena ty kärleken wexer medh
honom till rijkitt aff barndomenom». Men då han öfversatt denna
mening, kände han tydligen ett behof att tillägga något af egen
fatabur. Han förklarade då, att den som inkallade en utländsk
konung, borde dömas ärelös och bans egendom konfiskeras. Efter
detta kraftprof återtager han öfversättarens mera blygsamma plats:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
