Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. I. Af E. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. 121
Mer op e.
Min son regera bör.
Må den förgås i qual, må ödets hämnd förtrycka
Den stolta siäl, den slaf af sig och af sin lycka,
Som nånsin på en thron, med gladt och stilla mod,
Det grymma nöjet niöt at ärfva egit blod.
Om ej min son är till, hvad gagnar här få råda?
Hvad är det lif jag bär, den dag jag måste skåda?
Jag bort försaka alt, det ögnablick jag såg
Hur min gemål i blod vid desse murar låg,
Af Gudar trolöst glörnd af menskor öfvergifven.
O blygd! O brott! O dag med mörcka tecken skrifven!
0 död hvars minne jemt min diupa ängslan rör!
Ännu den fasans röst, det ömkans rop jag hör
Förfärligt tränga fram bland usles skrän och böner:
Ack frälsen dock vår Kong, hans Maka och hans söner.
Mot desse Murars höjd jag bladet stäncka ser:
Slott, portar, alt i eld, till aska brinna ner;
De brustne tak, i rök, på barn och qvinnor rasa,
Jag desse slafvars flygt, jag trängsel, buller, fasa,
Ser hvälfva rundt omkring, och hvart jag häpen går,
Sorl, facklor, vapnedån, och död i miua spår.
Där, blodig, full af stoft, med ömkligt sträckte händer,
Cresfont ur dödens diup till mig sit öga vänder,
Och till et andlöst bröst mig trycker matt och ömt;
Där, tvenne usle barn, dem man till döden dömt,
Den första ömma skörd vår Hufva kärlek vunnit,
Jag störtade i blod på fadrens sköte funnit,
Med möda räcka mig en späd och menlös famn;
Ack! mot förädarns våld de stafva fram mitt namn.
Egiste kom undan blott, en gud hans lif försvarat.
Led honom store Gud! hvars barndom du bevarat.
Må snart han skynda sig af Narbas återbragt
Ur ödemarckers diup till sina fäders magt.
1 boyor femton år min sons förlust jag gråter:
Må han mit rike få, så är jag lycklig åter!
Voici Tendroit ou Ton voit Polifont venir demander en mariage
eette reine malheureuse, dont il a assassiné la famille et ravi
Ferapire.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
