Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. I. Af E. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. 127
Om af Alciders ätt ännu en telning varar,
Om denne son, så sörgd, omsider synes här,
Förloras all min frugt af femton års besvär.
Den fördom folcken än om börd och blod förvara
I hiertan lifvas lär, lär där hans sak försvara.
Hans fars förtiente namn, och hundra fäders rätt
Den glänts at vara trodd en gren af Gudars ätt,
En Mors förtviflans rop, en folkhop lätt att röra
Min svagt befästa magt i grunden då förstöra.
Egist den fiend’ är hvarpå man segra skall:
Bredvid hans vagga förr, min hand beredt hans fall,
Men Narbas, som sin Prints med vaksamt öga följde,
Hans barndom för mit svärd båd’ undandrog och döljde
Och då han flycktig sen kring verlden sväfvat har
Min spaning trotsa tordt och all min konst bedrar.
Jag höll hans budskap an, jag skyndsam anstalt giorde
At genast med Merope, dess handel brytas borde;
Men Ödet är sig likt; det kan en hvälfning få,
Ur tysthets diupa natt en hemlighet kan gå,
Och Gudars tålamod som stundom återvänder
Sin hämd med sackta fiät på våra hufvud sänder.
Erox ayant donne le conseil dont je viens de parler, Polifont finit
la scene avec ces reflexions, dignes d’un usurpateur et d’un meurtrier:
Välan! ännu et brott! jag ser det måste vara?
Men då jag störtar son, jag modren ämnar spara.
Hon stÖdia skall min thron: et band mig nödigt är,
Som något sken af rätt på röfvad höghet bär;
Som folckets flygtighet omsider fästa hinner,
Som mig i brudskatt bär det nit för henne brinner,
Jag hiertans inre ser: jag knapt et enda fått;
Blott lifvade af hopp, af frucktan dragne blott,
Mig vinsten bringar dem; han drar dem ock tillbaka
Du som dit öde fäst at på min framgång vaka,
Du mine anslags stöd, som lif och drift dera ger
Gack Erox, samla snart det folk du skingrat ser.
Må då med guldets glänts en girigs hierta draga;
Med löften om min gunst sök hofmans siäl betaga,
Hos den som vacklar skrämd dess sinnens varma väck,
Gif, låfva, hota, svär, bevek, förtius, förskräck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
