Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom II. Af E. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom.
låtit trycka så få exemplar. Det är derföre at jag skrifvit för få
läsare, det vill säga för dem, som känna bitterheten af Min Brors
förlust äfven så lifligt som jag, och som i faveu† af det
förträffe-ligaste Fruentimmers minne, kunna uthärda at läsa mina slätta
verser. Jag räknar deribland Min Brors Herr Svärfar och Fru
Svärmor, Fru Professorskan Boberg1), Herr Professor Melanderhjelm,
Herr Professor Fant2) och Mamsell Eberhardt (om hon annars vill
emottaga något som kommer ifrån min hand). Och jag ber Min
Bror hafva den godheten at hos dessa 6 Personer gjöra min cour
med ett exemplar åt hvardera. Som jag intet vet hvilcka af mina
Herrar Landsmän nu kunna vara närvarande så kan jag i mitt
namn intet upvagta någon af dem med denna skrift. Sex
exemplar äro öfrige till Min Brors disposition.
Hvad skall jag nu säga Min Bror angående Min Brors förlust.
Dess tillstånd och sorger? Jag skall utan tvifvel intet förolämpa
min Brors hjerta med det utslitna Fit levius patientia etc. Det är en
satir öfver den olycklige, och intet någon tröst, och jag känner
med huru mycken rätt Min Bror skulle svara mig
Non ego firmus in hoc; non hæc patientia nostro Ingenio. — —
Jag sorger för min egen del äfven så uprigtigt som Min Bror.
Jag-kan intet slita ur min själ den tankan at Brors hus hädanefter
altid skall blifva för mig en öken, hvarest jag fåfängt skall söka
den täcka Värdinna, hos hvilcken Brors venner altid voro välkomna,
och som öfvergjöt ens hjerta med alt det angenäma, som fans i
hennes väsen. Det är intet poesie i detta, det är sant, men en
sanning, som intet låter säga sig utan till känslan och ändå intet
utan till en mans känslor, som är äfvenså olycklig och så full af
saknad som Brors. Ack min Gud! huru mycket har Bror icke
förlorat. Nej Bror kan intet mera få en sådan maka, som på det
sättet förljufvar Brors lefnad, och jag vågar säga förbättrar Bror.
Bror var altför lycklig: Bror kunde intet vara det längre. — Jag
slutar min Bror, jag känner at min blod begynner svalla altför
l) Prof. Anders B —s enka Catharina Klint. [† 1808].
1) Dennes ex. af den sällsynta skriften tillhör nu Ups. Univ. Bibl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
