Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden mellan Olavus Petri samt Peder Galle och Paulus Heliæ. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Striden mellan Olavus Petri samt Peder Gallé o. Paulus Heliæ.
Därefter följa de redan från Tegel anförda frågorna.
Uppgiften om denna disputation — vare sig man förlägger
den till 1524, 1525 eller 1526 — beror således endast på ett
missförstånd. Vi kunna därför saklöst utmönstra den ur vår historia —
och detta ehuru Olavus Petris och Peder Gallés berömda strid
nyligen rönt den hedern att på duken afbildas af en bland våra
yngre, mera bekanta konstnärer.
Det resultat, till hvilket jag här kommit, bestyrkes ytterligare
af åtskilliga mellan konungen och Brask växlade bref. Då dessa
dessutom belysa den här afhandlade frågan, torde de förtjäna en
kortfattad redogörelse.
Första gången en antydan om någon disputation förekommer
i deras — särskildt i kyrkliga frågor — ytterst rikhaltiga
brefväxling är i april 1525. I febr. detta år hade Olavus Petri gift
sig, och detta djärfva steg hade naturligen hos kyrkans prelater
framkallat en häftig ovilja. Redan den 3 mars hade Brask fått
underrättelse därom, och i samma månad afsände han
beskärmelse-bref till Johannes och Olaus Magnus samt till konungen. Men
denne var ej svarslös. Han förklarade, att giftermålet skett i hans
frånvaro och utan hans vetskap, samt att Olavus erbjudit sig att
med Guds lag försvara sin handling »in för rettferdoga domare
som besinne kwnne om gudz lag ecke böör gaa för alle
menni-skers lag». Då konungen betänkte presterskapets osedlighet,
föreföll det honom underligt, att Olavus blifvit satt i bann »för
eck-tenscapit skyld thet gud inthet förbudit haffuer». Dock —
tillägger han — offörmode vj at her bliwer vel med tiiden omhandlat
huad loffligit eller oloffligith ær ther vj oc nogon rettilsze epter
tage maagom her i rukit»1). Detta är, såvidt jag funnit, första
gången tanken på ett religiöst meningsutbyte framskymtar hos
konungen. Det dröjde länge innan omständigheterna bragte detta
förslag till mognad.
1) Jämf. Skand. Handl. XIV, 38, 51, 58; XVIII 266, 274 — 276;
Kegistra-turet II 85, 274, 276.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
