Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kellgrens bref till Rosenstein I. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02 Kellgrens bref till Rosenstein.
gat den. Alla dess lysande band, tittlar och stjernor börja snart
att blifva en föraktad prydnad. Om nånsin ännu en Del kommer
ut af våra Witterhetsnöjen, bli de oss dyra nöjen. Ty sedan
Apol-lonis egna söner upphört att arbeta för den vackra äran, måste
hvarenda piece köpas af främlingar 10 à 20 Ducater stycket.1)
Sedan jag nu tält om en död och en döende Societet, bör
jag äfven nämna ett ord om ett Samfund, som börjar lefva. Det
är ej någon Societet, ty en Societet fordrar lagar, och denna
upphäfver dem. Det är rättare en Sect, och en Sect af de mäst
fanatiska. Ändamålet är att utbreda det högsta sköna och sanna.
1) Det vittra sällskapet utile Dulci stiftades strax efter 1760-talets midt
och upplöstes ungefär 1795. Tvärtemot Kellgrens försäkran tyckes början af
1780-talet hafva varit sällskapets mest lysande tid (Göthe s. 123). Den fjärde
och sista delen af Vitterhetsnöjen utgafs 1781. Kellgren var vid denna tid
sällskapets sekreterare. Om de nämda ledamöterna må följande antecknas.
Karl Hoffman, född 1757, dog 1783 såsom filosofie magister. I Utile Dulci
upplästes den 3 maj s. å. en minnesteckning öfver honom, sedermera trykt i
Åminnelse-Tal Hållne uti Sällskapet Utile Dulci (Sthm 1788). Såsom författare
tyckes han ej hafva uppträdt. Enligt minnesteckningen värkstälde han en
öfversättning af Hercules furiens, men hans blygsamhet hindrade honom att i
sällskapet uppläsa denna.
Johan Gustaf Psilanderhjelm — född 1724, död 1783 såsom
riddarhussekreterare — hade varit ordens kamererare och under tio år dess
musikdirektör. Ej häller han hade uppträdt som författare. Öfver honom utgaf
Liljestråle ett sedermera i detta bref omtaladt Åminnelse-Tal, trykt 1783. Talet är
på prosa med inströdda verser. Den i slutet af detta bref(orätt citerade)
versen, som för öfrigt ej slutar talet, står i detta sammanhang:
Egenkärlek har ej öra,
Sanning gör där intet gagn:
Svek plär dårskap lustigt köra
På fördärfvets stolta vagn.
Kränka själen tål ej agas,
Hon på sött förgift är snål:
Efter världen vill bedragas,
Efter falska ljus behagas,
Må hon fritt ju nå sitt mål. (s. 25).
Johan Wellander föddes 1735 och dog 1783 såsom rådman i Stockholm.
Mest bekant är han som författare till operan Thetis och Pelée, uppförd den
23 Jan. 1773. Han var flere gånger direktör för Utile Dulci och skref med i
alla fyra delarna af Vitterhetsnöjen. 1785 författade Kellgren ett äreminne
öfver honom, hvilket upplästes i Utile Dulci (Kellgrens Saml. Skr. III 127 ff.).
Wellanders skrifter utgåfvos 1852 af P. Hanselli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
